Göteborgsposten – 16 november 1868, sida 1

ALA — ———— nes för hvarje situation en man som är densamma vuxen; så var äfven nu fallet. Handelstidningen fick reda på att poliskommissarien C. Luttropp skulle afresa till Liverpool i afsigt att der taga närmare kännedom om polisen i nämnde stad samt att han äfven åtagit sig att egna en noggrann undersökning åt allt hvad till emigrationen hörde. Och hr Luttrop reste; han kom tillbaka, och då han funderat omtrent en månad på saken, så afgaf han en för emigrationsbolagens arrangementer högst fördelaktig rapport, såsom II. T. kallar den. Benämningen rapport tyckes oss dock, huru lämplig den än på ett visst håll kan synas, mindre passande. Ty om ock polismästaren, hvilket vi icke veta, mottagit en skriftlig eller muntlig underrättelse om hr Luttropps erfarenhet på vägen till och i Liverpool i sällskap med den ene af hrr Nelson samt några andra herrar tillhöriga Inmanlinien, så tro vi dock icke, att han skulle tillåtit denna erfarenhets offentliggörande under den officiela benämningen rapport. Han och polisen skulle nemligen genom ett opåkalladt offentligt beröm åt ett emigrantbolag, ställt sig på samma linie som runners, legda prester m. fl. Att hr Luttropps rapport knappt företer den minsta skuggsida, behöfver väl ej nämnas. Någon lust att orda om densamma ha vi icke heller, då den hvarken bevisar för eller emot den fula sidan af emigrantagenternas verksamhet — värfningen, den direkta och indirekta. Som den likväl till sitt syfte är en orlofssedel i allmänhet, utfärdad af en, om ock underordnad tjensteman, torde följande böra anmärkas: Hr Luttropp säger i rapporten att han i början af Oktober med vederbörligt tillstånd afreste till England för att studera dess polisinstitutioner och att han på samma gång erhöll uppdrag (af hvem?) att tillse huru med svenska emigranter förfares. För det första lärer väl uttrycket tillstånd kunna reduceras till det mindre betecknande: Åpermission. För det andra tro vi att hr Luttropp i sin rapport är något osäker om den töljd i hvilken händelserna inträffat. Det skulle nemligen tydt på en ovanlig hardiesse af hr L. (att han eger sådan bevisas dock af den der rapporten), att efter knappa sex månaders tjenstgöring vid polisverket komma och anhålla om permission hos polismästaren för att under 10 eller 12 dagar Ästudera Englands polisväsende. Polismästaren skulle med största skäl kunna svara honom, att han först borde studera det svenska polisväsendet och att han nog kunde behöfva ännu ett halfår dertill. Detta har H.-T. också ganska riktigt uppfattat, då den inskränker hr L:s i rapporten uppgifna ofantliga uppgift till studerandet af staden Liverpools polisväsende. Det törefaller oss derföre allra troligast. och vi ha goda skäl för det antagandet, att hr L. likt en vanlig dödlig inträdt hos sin förman och anhållit, att, då en lägenhet nu yppat sig för honom att tå besöka England, han måtte medgifvas ett par veckors permission. Härpå har väl polismästaren, som en human förman egnar och anstår, svarat att han ingalunda ville sätta sig emot en sådan önskan och att hr L., ifall han kunde taga reda på några intressanta polisförhållanden i England, gerna kunde göra det. Äfven utan att på förhand känna till verkliga förbållandet finner man, att så måtte ha t llgått och att hr L. sålunda begått en lapsus calami då han bland ändamålen för resan i främsta rummet talat om sina blifvande studier i Englands polis väsende. Om ar Nelson äfven på sin resa i början af Oktober skall på hvarje pund sterl. han utlagt förtjena hundra, är ej godt att säga, men om han ej gör det, icke är det hr Luttropps fel. IIurusomhelst vilja vi ej art hr Luttroppeaskall erhålla någon alltför kännbar tillrättavisning, vi hoppas blott att hvad som blifvit sagdt må lära honom att icke opåkalladt blanda sig i hvad som ej kommer honom vid. Vill han ännu en gång uppträda för hr Nelson, torde det vara bäst att intaga den obemärktare men säkrare platsen bland de aktade personer, som anonywt i br Nelsons organer töra talan för nämnde notabilitet. Sedan ofvanstående var nedskrifveft läga