ningen inom 14 dagar efter delsåendet sig förklara, men att det varder den, som ombånderhar ifrågavarande brandstodsmedel, förbjudet att, vid laga ansvar, utbetala något deraf, intill dess annorlunda kan varda förordnadt. Ändamålet är alltså vunnet till väsendtlig del. Onda Tungor, Laubes skådespel, har nu älven gifvits inför den i fråga om dramatiska prestationer så raffinerade Kristianstadspubliken. Det är Elflorska sällskapet som äran tillkommer att ha fört denna mycket omordade pjes till de sydligare trakterna af vårt land och måhända kan det roa våra läsare att af nedanstående redogörelse ur Krist.-Bl. tör det sätt, hvarpå stycket gifvits, inhemta huru rollerna varit fördelade inom nämnde sällskap: Fru Elssorss, den olyckliga och misskända minimerns enka, liksom fru Lindroth, hennes dotter, den ällsta af fröknarne von der Strass, spelade med kraft ech känsla. Hr Österberg, som den unge statssekretraren von Mack, inlade i sitt spel en moderation, som förtjenar erkännande; i de mest gripande sce nerna spelade han med en hänförelse, som framkallade lifliga applåder. Hr Pulchau, som polisrådet Fischer, blef icke inropad, men hade sannerligen gjort sig förtjent deraf; hang maskering var sörträflig och bans spel särdeles värdadt. Hrr Forssberg och Lindblad, den förre såsom presidenten von Zech, den senare såsom kapitalisten Soda, gjorde Big älven förtjenta af det bifall, som kom dem till del. Baron bleno, hr Ekwark, saknade den hållning och elegans, som man alltid måste förutsätta hos den italienske ädlingen, och om hr Lundgren kunde lägga band på sina ystra sagoner, såväl då han framställer tidningsegaren Pranger som betjenten hos fru von der Strass, skulle det icke skada. Fru Elfforss samt hrr Österberg och Forssberg inropados efter pjesens slut. Från Karlstad skrifves i Onsdags i Werml.-Tidn. följande: Bore, som under en hel veckas tid hos 085 fört spiran, håller nu som bäst på med att befästa hamnkanalen och elfven emot påträngande seglande. blockadbrytare. Annu utgör dock isen icke något hinder för de större fartygen, ehuru Hammaröfiskrarne måste taga omvägar för att slingra sig in till staden med sin fångst. I Måndags afgingo Clara Elf och John Eriksson till Göteborg och i dag vantas Uddeholm derifrån. ÄÅugaren Oldevigs turer till Kristinehamn äro vu inställda och båten håller på att tackla af. Mean hyser här den tron, att den närvarande vintern icke blifver al någon varaktighet, hvilket äfven vore onskligt för de stora varupartier som väntas hit; ty utt taga dem på jernväg till Kristinehamn och vidare derifrån landvägen hit skall mycke: öka dessas pris. Det är isyonsrhet mjöl för vintren, som utgör största behofvet, ty de små partier som torgföras af landtboar ä.o knappast nämnvärda. Uddeholmsbolaget utdelar i år, enligt hvad Nerikes Alleh. på enskild väg erfarit, likasom i fjol, 15 rdr pr tiotusendedel med 150,000 rdr, hvarförutom 43,159 rdr under året användts till egendomsköp. Körelsekapitalet ökas med 8,119 rdr, som utgöra vinstörverskott, sedan förenämnda poster afgått. Sålunda utgjorde årets hela vinst 201,278 rdr medan bolagets kapitalbehållning vid 1867 års slut uppgick till 2,211,258 rdr. Vid nyligen hållen bolagsstämma godkändes det af hr Allred Lagerheim väckta förslag, att Uddeholms bolag beslutar sin upplösning och ötverlåtelse at samtliga sin fasta och lösa egendom till det under bildning varande Uddeholms aktiebolag i den ordning, bolaget beslutar vid extra bolagsstämma i Stockholm under instundande Februari månad. Under sistlidet år har bolaget i och för inköp af Risäters egendom åter utlemnat 500 tör gemensam räkning förut inköpta Uddeholmslotter till ett boktördt värde af 120,000 rdr, hvaremot nämnde köp tillskyndat det vidtomfattande bolaget en ganska betydlig egendomstillökning. Uddeholms bolag berättas äfven ha beslutat att uppföra en minnesvård å Råda kyrkogård å afl. statsrådet Weerns graf samt anslå ett kapital 1,500 rdr, under benämning statsrådet J. Wicerns understödsfond, hvaraf räntan skall utdelas till förtjente arbetare. — Hr Worn ledde under en tid det stora bolagets affärer med drift och skicklighet. Ännu en gång Wilanderska gaslamporna. Vi uttalade häromdagen ett varningens ord i afseende på de Wilanderska gaslamporna, hvilkas behandlande ovilkorligen mäste ske i öfverensstämmelse med de af uppfinnaren angifoa reglor, samt anförde ett exempel på det vådliga sätt uti att ovarsamt umgås med dessa apparater. I Wexiö har faran at begnandet inom hus af dylika lampor äfven på ett ganska hotande sätt bekräftats, enl. hvad nedanstående, meddeladt i stadens vdn, gifver vid handen: I Söndags afton inträffade inom sjelfva poliskontoret i öfra våningen af stadshuset, vid täudningen af en sådan lampa, att lågorna slogo öfver och antände genom gasutvecklingen oljan i en flera fot längre bort stående butelj, som exploderade med en knall, likt dånet vid affyrandet af en mindre kanon, hvarvid dörrar och åtskilliga bränubara löseffekter de!vis antändes samt kolades, och den person, som var syttelsatt med lamptändningen, blef illa bränd på händer och kläder. Rummets gipstak och stenväggar hindrade lyckligtvis eldens allmännare spridning och byggnadens vidare förstörelse. Postkontoren. h. M:t har beviljat posiinspektoren i Hernösand 0. Ulfsparre och — — OO