Göteborgsposten – 11 november 1868, sida 1

kollekten uppgick till ett belopp af 153 rdr 66 öre. Till Arbetareföreningen ingick i går från Malmö följande telegram: Malmö arbetareförening har i dag öppnat sin handelsrörelse, och den samlade styrelsen får derför helsa Eder hjertligen. Sekreteraren. Den vigtiga rörelsen skrider framåt, länk anknyter sig till länk i den stora kedjan. Nya hospitalsbyggnaden. Hospitalsdirektionen antog igår byggmästaren hr A. I. Lig. nell till arbetsinspektor vid nu pågående ar. bete för uppförande af nytt hospital för sin nessjuka å hemmanet Storehagen på Hisingen Ångf. Orion, som enligt hvad vi i gårdagens tidning omnämnde, ingått till Malmö för att reparera, skulle der aflemna sin innehatvande, hit destinerade last till åugsarget Svea, hvilket hitväntas idag eller i morgon. Reparationen å Orion kommer antagligen att medtaga så lång tid att fartyget ej kan göra någon vidare resa hit i år. Egendomsköp. Egendomen Hageby 1 Svensby socken, Wadsbo härad, af Skaraborgs län, försåldes å konkursauktion d. 9 d:s och inropades af landtbrukaren J. Andersson på Riddarehagen för en summa af 76,000 rdr. För samma egendom lärer för c:a 10 år sedan under hand bjudits öfver 200,000 rdr. Ett besök å Anholt. En korrespondent tillskrifver oss följande om ett besök å den i Kattegat belägna lilla ön Anholt: Under en kryssning utefter svenska kusten och sedan inlöpande till hama för vatten, till följe af stiltje, misslyckats, sattes kurs, med vid midnatt uppkommen sydlig kåre, på danska ön Anholt. Något innan den beräknade distansen var tillryggalagd, lades bi under tjocka för att afvakta dagningen. Högst få seglare hade observerats under natten och blott en ångare, men för alla händelser hölls god utkik under tjockan, då kollisioner lätt voro att befara. Ändtligen dagades det och vi ledsnade att ligga bi, lodade derföre och kommo underfund med att vi skulle hafva Anholt någonstädes i NV. Emedan vi för strömmens skull och derföre att det är bättre att ha att ge på, än tigga, styrt högt, hade vi nemligen kommit en sjömil norr om fyrskeppet. Kursen sattes gissningsvis på detta senare och god utkik hölls. Vid det att dimman för ett ögonblick liksom lyfte upp en flik af den slöja, som hölls för våra ögon, varsnades ett långt jättelikt, pelarformigt vidunder, klädt i spökenas vanliga drägt, hvitt, liksom sväfvande i rymden. Hur hastigt denna företeelse framställt sig, hade vi dock sett nog, för att vara säkra att vi voro på rätta stråten, ehuru en liten girning vestvart, som af en eller annan anledning nog kunde fallit oss in, om vi ej fått se fyren, lätt kunnat blifva olycksbringande. Österut från Anholt sträcker sig neml. ett ref utanför hvilket fyrskeppet är placeradt. Deraf nödvändigheten att först få reda på skeppet. Vi tyckte oss flera gånger se fyrskeppet, men icke precist i den direktion vi skulle ha det. Märkvärdigt nog, uppmärksammades qvasten utanpå Knobben (det törutnämnda refvet öster om Anholt) af en bland oss förr än vi voro säkra på skeppet och befanns sedan öfverensstämma med rätta förhållandet. Efter att ha passerat emellan Kknobben och fyrskeppet sattes kurs V. å V. t. N. i lä om Knobben. Straxt innan dimman riktigt skingrats varskoddes en mindre båt och samtidigt fingo vi sigte på Anholts fyrtorn. Båtens besättning prejades an och erhölls löfte om assistans att komma i land bara man dragit sina garn, hvarförinnan folket dock sysslade med att pilka (pilk kallas ett tennstycke i form af en mindre fisk med 2 små nätta krokar för den glupske torsken att haka sig fast på). Efter ett längre slag utefter öns norra strand, tycktes våra pilkare ha skett ut med sitt fiskafänge, hvarföre vi seglade emot dem och fingo dem ombord, då det befanns vara sjelfva fyrmästaren, en äldre man, och hans assistent. De voro så artiga att medfölja till andra ändan af ön der byn är