Göteborgsposten – 11 november 1868, sida 1

. Primavera. En Påskhistoria af Elise Polko. Öfversättning. I firade mäns biografier mötas vi stundom af ett fruntimmers namn, hvilket knappt nämndt åter försvinner, likt en blomma, hvilken man i förbigående bryter och låter falla; ett namn hvars klang tjusar och griper oss likt en melodi från den gamla, ljufva tiden, likt ett doft från flydda, sköna dagar; vi måste älska den obekanta bärarinnan af detta namn, utan att veta hvarföre. Efter utseendet ingriper detta namn ej på något sätt i den hjeltes lif, om hvilket man nyss berättat oss; men en qvinnas hjerta anar dock ett sammanhang emellan båda, en viss oskiljbarhet. Fina gyllene trådar, endast märkbara för ett qvinnoöga, förbinda den ena med den andra; det är liksom en väfnad i väfnaden; ett strömönster i det stora mönstret, hvilket massan icke kan finna ut; och ingenting är mer lockande än att följa sådana linier. Om Beatrice Pontinari, Dantes hulda herrekarinna, hafva vi alla hört talas; men hvil