Göteborgsposten – 10 november 1868, sida 1

sistnämnde pjesens namn är ännu obekant, men den blir liksom hr Hedbergs i tre akter och ett efterspel. Således inalles tretton akter med Carl XII som hufvudfsigur. Bara inte publiken säger som Calchas: För mycket blommor, alldeles för mycket blommor! Fall och upprättelse, I en dansk tidning läses: En ung man, som i 6 år hade tjent hos en handlande på Jutlauds vestkust, gjorde för omkring 3 år sedan ett tillgrepp ur sin principals redan förut temligen starkt anlitade kassa. Den unge bodbetjenten var nemligen i hemlighet förlofvad med en fattig handtverkares dotter, hvilken han hade gifvit några presenter och hvars fader han ett par gånger understödt med mindre penningsummor. Detta kunde emellertid icke åstadkommas genom hans egna temligen knappa tillgångar, utan han blef nödsakad att sätta sig i skuld, hvilken skuld han ämnade betäcka genom stöld. Denna blef emellertid upptäckt och den unge mannen körd från sin plats, hvaremot hans principal förteg hela historien. Den ångerfulle syndaren fick då tjenst i Köpenhamn, hvarest han hade en slägting, som försåg honom med respenningar till Amerika. Han reste dit och i dessa dagar har nu ett bref från honom ingått till denne slägting, hvilket meddelar följande oväntade underrättelser om hans öden i det främmande landet. Han anlände till Newyork med 2 p. sterl. i fickan och kunde icke mera engelska än det lilla som han hade lärt sig under öfverfarten, men hade deremot den bästa vilja till att arbeta. Och detta måste han äfven med besked för att uppebålla lifvet. Han lefde i 4 månader af tillfälligt arbete, var alltid nere vid hamnen då fartyg anlände för att förtjena litet genom att bära de resandes saker till hotellerna o. s. v. Sommartiden 1866 transporterade han sålunda en koffert till ett hotell för en resande fransman, som anländt med ett ångfartyg från Europa. Sedan han ställt upp kofferten på den resandes rum, frågade han denne om det eljest icke vore någonting som han kunde få uträtta för honom. Fransmannen såg på honom, tyckte om hans utseende och tog honom i sin tjenst under de 8 dagar, som han skulle uppehålla sig i Newyork. Det uppstod derigenom en slags förtrolighet emellan dem, och husbonden kände snart till sin unge tjenares historia och sporde honom om han icke skulle ha dust att följa honom till Chicago och ta plats i hans manufakturaffär. Den unge mannen önskade ingenting heldre, men ansåg det för en pligt att underrätta sin välgörare om det i fäderneslandet begångna felsteget. Fransmannen ansåg dock att han nu pliktat tillräckligt för sin förseelse, tog honom med sig till Chicago och gat honom en plats i sin affär. Der visste han snart att göra sig oumbärlig. I Maj månad d. å. reste principalen åter till Europa och den fordne bodbetjenten fick då en andel i affären och blef utnämnd till disponent. Brefset till Köpenhamn innehöll en vexel på 100 p. sterl., af hvilken summa han bad slägtingen till den fordne principalen utbetala den summa, som han en gång tillgripit från honom samt gifva resten till hans fästmö på Juiland, på det hon skulle kunna ekipera sig och snarast möjligt öfverresa till Amerika för attäåbli hans brud. Den unga flickan har med glädje omfattat detta förslag och afreser med första till Chicago. : Upsala universitet. På förslag till riksstatens resestipendier hafva af akad. konsistoriet blifvit uppförde: till det större professoren A. F. Holmgren och till det mindre professoren C. R. Nyblom. Olyckshändelser. I Norrköp. T:g för I Lördags läses följande: En gårdsegare här i staden vid namn Anders Carl Andersson anträffades å gatan i närheten af sitt