Göteborgsposten – 10 november 1868, sida 1

omsorg, tog jag min plats i den ring som bildades omkring de stridande. Jem stod styf och rak, hållande sitt vapen framför sig med spetsen nedåt. Costa Ricabon intog den lutande ställning som hans landsmän vid dylika fall intaga, med macheten utmed benet och venstra armen insvept i en kappa. I fulla fem minuter rörde de sig sakta inom ringen utan att slå ett slag; deretter sökte Costa Rica-bon blixtsnabbt med sin skyddade venstra arm fatta tag i Jems machete, på samma gång han med sitt vapen måttade en ursinnig stöt åt hans bröst. Men Texasbon var för snabb. Alltför ofta hade han sett en landsman så öfverrumplad af söderns listiga fäktare. Han väntade denna list när han intog sin försvarsställning. Dragande sin machete tillbaka med en krökning på armbågen, slog han sin motståndares vapen åt sidan med en parå hvari han nedlade hela sin styrka. Costa Ricabon tumlade ftamåt, förlorande balansen till följe af stötens häftighet — Jems vapen hven genom luften och inträngde djupt i hans hals. Han sänkte sin machete och föll på ett knä; dsrefter sprang han upp likt en jaguar och stötte en knif i Jems kropp. Detta vapen hade skurken dolt i vecken af sin mantel. Kämparne föllo tillsammans,