Göteborgsposten – 9 november 1868, sida 2

3 ryktad person å sin sida en annan farce. Exdrottning Isabellas senaste ministerpresident Gonzalez Bravo har neml. gjort sig till — skulle ni kunna tro det? — tidqningsskrifvare och i Bayonne grundat en spansk organ. Han håller nu som bäst på med att formera sin penna för nedskrifvandet af viraksdoftande madrigaler till det hjertlöst slutade drottningsregimentets ära. Det ligger en viss ödets ironi deri, att sålunda den furstinnas sak skall nu behöfva förfäktas af pressen, hvilken hon sjelf på sin tid gjort allt för att förstumma, just genom Bravo till verktyg. Tidningen blir tvifvelsutan helt intressant såsom ett fenomen för sig. Han skall naturligtvis kämpa tappert för tronen och kyrkan i Isabella-manåret. Men lyckligtvis är detta manr i våra dagar, då man lefver fort, töråldradt. Det maner, som nu dess bättre har mera för sig, är det som framträder i den friska vind, som nu blåser genom det sig föryngrande Spanien och skingrar kleresiets giftiga miasmer, de der hotat länge nog att af landet göra en ödemark, lik Döda Hafvets stränder, och af folket en samling idioter. Sålunda har man i Barcelona låtit erkebiskopen förstå, att hvarje andlig korporation skall, med anledning af den högtidligt förkunnade religionsfriheten, inskränka utöfningen af sina religiösa handlingar till det inre af deras egna tempel. Åsven i Madrid och de öfriga städerna försvinna helgonbilderna i gathörnen mycket snabbt, och Sacramentet med dess vanliga svit at vaxljus och små klockor synes allt mera sällan på öppna gatan. Af de 15,000 arbetare, som genom kommunalmyndigheterna i Madrid erhållit sysselsättning, ha de flesta ej något annat arbete, än att jemna ordenshusen med marken. Detta ligger ej blott inom reformerandets, utan äfven inom finansernas område. Staten behöfver penningar och tager dem från kyrkan. Den påflige nuntien har ännu icke lemnat Madrid, och påfven uppgifver synbarligen ännu icke hoppet om en törlikning med revolutionen. Ett konkordat, om det också skulle kringskäras aldrig så mycket, anses ännu alltjemt för möjligt och önskvärdt, och den provisoriska regeringen har, i trots af den liberala pressens påträngande, ännu icke nedlåtit sig till att stryka det underhåll, som Spanien hittills gifvit den påfliga nuntien. Å andra sidan arbetar den liberala pressen alltJemnt starkt och på mest utpräglade sätt, och Renans Jesu Lefnad meddelas i en af dessa tidningar såsom — följetong. Den republikanska komitten i Barcelona har utsett följande personer till hedersledater: Juarez, Mazzini, Garivaldi, Victor Hugo, Pyat, Ledru Rollin, Orense, Pi Margail, Rivero, Castelar, Figueras, general Pierrad, Chio och Garrido y Guisasola. De befriade slafvar och färgade, som bo i Madrid, ha ingått med en petition till rogevingen, i hvilken de begära frihet för sina bröder, som ännu befinna sig i slafveri å de spanska Antillerna. För ötrigt sysselsätter man sig i Spanien med förberedelserna till valen. Äfven i Frankrike upptaga dylika valförberedelser tankarne. Vid den tid, då den allmänna valkampen börjar, kan man vänta sig ett bestämdare uppträdande af regeringen, och det är ingalunda osannolikt, att frågan om krig eller fred då skall för allvar komma på dagordningen. Med en sådan politik som den närvarande, hvilken för den stora allmänheten har utseendet af att famla mellan Rouhers afväpningsplaner, Niels stridslust och Emile Olliviers något skrufvade liberalism, skrifver en korresp., kan kejsaren omöjligt framträda inför Frankrikes valmän och begära deras röster. Man kan vara öfvertygad om, att något skall ske före valen, således under loppet af vintermånaderna. Man kan vänta sig en kraftyttring, och man kan redan märka, huru det från andra håll spekuleras häri. Sålunda är v. Beusts sista kraftiga tal uppenbarligen dikteradt af förväntningen härom; det närmande mellan Frankrike och Italien, hvarpå det f. n. arbetas bl. a. af Ratazzi, står äfvenledes i samband härmed, fortfar korrespondenten. Kortligen, allt antyder, att Frankrike rustar sig till ett eller annat större steg under vinterns lopp, och att dess eventuela bundsfsörvandter förbereda sig på att häraf draga fördel efter omständigheterna. Att Frankrikes fiender äfven förbereda sig är klart. Han skrifver vidare, och vireferera blott