Göteborgsposten – 9 november 1868, sida 2

— Hvad fn har fört er hit? När I jag lemnade La Vergen, sade man att ni gräfde efter guld vid Mico. — Sade man det? svarade jag. Då drog man fördel af er lättrogna karakter, Jem. Om jag får gifva en vink till en Texasgosse, så skulle jag vilja råda er att behandla dessa Costa Rica-bönder litet mera artigt, annars kan ni hitta på att få er vackra hud skadad snart nog. De äro inga Nicaraguaner, som ni vet. — Aro de ej? De äro lymlar, så vidt som jag känner till dem. Jag behandlar dem som det faller mig sjelf in. Huru går spelet, karl? — Förlorar på hvartenda kort, svarade hans kamrat. Rummet var fullt af folk. Fyra smala ljus med långa vekar belyste en så omvexlande samling af vilda ansigten som jag någonsin sett i den värsta håla i Californien. Från den mörka mulatten till spanioren af rent blod, voro alla färgvarieteter representerade i denna hop af spelare. IIvar och en af de förbipasserande hade magnetiskt blifvit dragen in i detta lilla skjul och några hade, som jag fann, tillbragt hela dagen der. Hela den usla möblering som stället kunde prestera hade blifvit undanflyttad, utom ett bord och