Göteborgsposten – 4 november 1868, sida 1

Det var icke för att få se en utmärkt pjes, utan för att få se en utmärkt skådespelare, som huset var utsåldt. Den utmärkte skådespelaren var Nils Wilhelm Almlöf. Det är jemnt femtio år sedan Almlöf blef anställd vid den kungliga scenen. Han har alltid varit den trogen, han har alltid åtnjutit både sina förmäns och kamraters aktning, förtroende och vänskap, och han har äfven alltid varit en favorit hos den nyckfullasto af alla stormakter — publiken. Hvilken oräknelig mängd roller har ban icke under dessa femtio år måst instudera! Hans hufvud bär visserligen nu de gråa lockarne; men han är ännu lefnadsfrisk och lefnadsglad och jag känner ingen som Åbär sina år såväl som han. Det vittnade om takt, det var en personlig hyllning åt Almlöf, då den kungliga teaterdirektionen valde Layas fina komedi Ungt folk att gifvas på Dramatiska teatern i afton. Hufvudstadens elegantaste societet hade stämt möte der, likaså den kungliga familjen. Genast då Almlöf inträdde, helsades han med stormande appläder. Jag tilltror mig ej att kunna uppgifva huru många de lagerkransar voro som inkastades på scenen, men jag kan tryggt säga, att ingen svensk skådespelare någonsin blifvit så hyllad som Almlöf, Publiken var outtröttlig i sina applåder, och då han en gång under representationen yttrade: 4jag känner mig ung på nytt!l, så var det ord som gingo ur hans hjerta och fullt senterades af publiken. Hans äldre och yngre kamrater jemte ett stort antal af den firade konstnärens talrika vänner och beundrare samlas efter representationens slut till en fest på k. Stora teatern, för att tömma ett glas till hans välgång. Skålen till hans ära skall föreslås af grefve Manderström, och äfven häri ligger en triumf som aldrig tillförne kommit någon af vara sceniska artister till del. Endast en skådespelare neml. Lars Hjortsberg, har längre än Almlöf tillhört den kungliga teatern; men jag betviflar icke att den senare ännu länge skall utgöra en af den kungliga teaterns koryfeer.