Göteborgsposten – 4 november 1868, sida 1

Meg llartleys kur, Af Florence Marryat. (Öfversättn. från Engelskan). — Seså! utropade Robert Nelson i det han nalkades det olyckliga paret, jag kan icke förlora min tid här medan ni, herre, pratar grannlåt för min hustru. Jag får god tid att berätta henne allt hvad hon kan vilja veta om mig sjelf, och eftersom jag önskar komma till min resas mål i afton, så ju förr hon gör sig i ordning, dess bättre är det. Då han yttrade dessa sista ord trängde ett genomträngande skri öfver Margaretas läppar. — Följa med er! utropade hon, lemna min make för att följa er! Aldrig! Förr vill jag dö! . — Men som det nu är ställt, min nådiga, så har ni ej rätt att välja emellan oss, yttrade Robert Nelson. Ni tillhör mig och med mig måste ni gå — derom kan ej bli någon fråga — och jag är ej säker om att jag icke kan stämma honom der inför rätta derför att han — — ) Forts. fr. N:o 256.