Göteborgsposten – 3 november 1868, sida 2

ligt ökade styrka och den från Österrike ingångna underrättelsen om ärven dess arms stora tillökning hafva helt visst ej litet härtill bidragit, isynnerhet sedan man funnit, att Frankrike fortfarande står på den vänligaste fot med revolutionen i Spanien och börjat vidtaga mått och steg för att genom kyrkostatens utrymmande af sina trupper åter försona sig med Italien. En korresp. från Rom till londonertidn. Pall Mall Gazette berättar, att general Dumont har å franske kejsarens sida meddelat kardinal Antonelli, att Roms sjelfständighet och en fransk besättning i Civita Vecchia endast kunna framgent bibehållas, om den påfliga regeringen afträder provinserna Velletri och Frosinone, såsom den enda utvägen för Frankrike att kunna i någon mån tillfredsställa Italien. Påfven skall naturligtvis svara sitt non possumus — och utrymningen sker. Med anledning af dessa betraktelser instämma vi med Köln. Zeit. deri, att det i Europa ej finnes någon anledning att hysa farhågor för krig, kanske med undantag af en, som är i och för sig obetydlig, men hvilket det ligger i Preussens makt och väl förstådda intresse att i hvilket ögonblick som helst undanrödja. Bladet menar den nordslesvigska frågan. Det är verkligen äfven på tiden, att denna fråga tränges undan, om Preussen vill froden. Det går ej an, att det längre uppskjuter med pragerfredens uppfyllande i detta fall. Ett gifvet ord måste inlösas, och med litet god vilja å ömse sidor i såväl Berlin som Köpenhamn bör man kunna ernå någon lösning. De intressen, Preussen har att bevaka österut, äro af den betydelse, att det måste väl vakta sig för att i den nordslesvigska frågan hatva sin Achilleshäl, liksom det tvifvelsutan tager sig till vara för att i Sydtyskland, för den närmaste tiden åtminstone, blottställa sig för angrepp af Frankrikes hela samlade styrka, till hvilken äfven lätt kan komma Österrikes, om detta kan lyckas att vinna Rysslands neutralitet, hvilket väl ej torde vara så omöjligt, emedan ett starkt och enigt Tyskland ej ligger i Rysslands intresse. Ryssland uppträder fientligt mot det tyska elementet i vissa af sina provinser och söker att utrota detsamma, likasom det gör med det polska. Detta system har gjort ett djupt intryck i Tyskland, djupare än man egentligen vill fram med, och förhållandet mellan den makt, som skall representera det en gång fria och mäktiga Tyskland, och Ryssland måste förr eller senare antaga en mindre vänlig karakter. Man börjar i Tyskland vakna till besinning häraf, isynnerhet som man har för ögonen den feberaktiga ifver, hvarmed Ryssland skyndar att anlägga sitt jernvägssystem, minst lika mycket i militäriskt som i ekonomiskt intresse. För att det genom dessa icke må bli en fara för det öfriga Europa och ej minst för Preussen, som i sin politiska blindhet sjelf hjelpt till att risva ned den förmur mot den gemensamme fienden, hvilka det hade i ett sjelfständigt Polen, och derför nu lider at Rysslands qvätvande grannskap, — kan Preussen icke isolera sig från det öfriga Europa. Rysslands jernvägsarbeten utföras naturligtvis med Englands penningar, hvilka stå till tjenst, hvar helst procenten lofvar någon vinst, utan atseende på om det sker i civilisationens intresse eller icke. Times ser ej med belåtenhet de engelska kapitalernas falhet att ställa sig i tillockmed den makts tjenst, hvilken förr eller senare skall stå ansigte mot ansigte i blodig dust med England sjelft. Det stora bladet säger i sin Cityberättelse för i Onsdags: I början af September ökade ett nytt ryskt lån om nära 2 mill. p. sterl. en följd af dylika operationer, tillsammans uppgående till c:a 18 mill. pund, hvilka införts sedan sistl. höst. Det anmärktes då, att dylika lån tycktes regelbundet återkomma hvarannan månad. Detta antagande var, synes det, alltför moderat. Två månader ha ännu icke förrunnit och redan berättas ett nytt ryskt lån om 4 mill. pund vara färdigt till utbjudning. Charkow-Azow-jernvägsbolagets obligationer, försedda med den kejserliga regeringens garanti, skola om några dagar utbjudas af her R. Raphael et Söner. Denna bana, till hvilken jordarbetena sägas vara nära nog utförda medelst aktieegarnes eget kapital (omkr. 2 mill. pund), tros skola kunna öppnas under loppet af nästa år, då den skall fullständiga jernvägsförbindelsen mellan norr och söder samt förena Petersburg och Riga med Taganrog och Rostoff. Eftersom banan närmar de rikligast sädesproducerande provinserna till deras naturliga sjohamnar, har man ur kommersiel synpunkt ingenting att säga emot företaget, men det finnes hundradetals andra jernvågslinier, hvilka äfvenledes böra komma i åtanka, och frågan är, huruvida den engelske kapitalisten är hugad att försumma hvarje annan spekulationskanal, för att förse Ryssland med allt hvad det i detta fall begär. Det nya lånet skall, säges det, utbjudas till ett pris, som ansenligt öfverstiger priset å Septemberlånet; men eftersom detta uppnådde 5 prets premium, skall en dylik anordning icke erbjuda några svårigheter. Den bästa kommentaren öfver arten af dessa transaktioner har man synbarligen deri, att ryska regeringen finner det lämpligt att vid hvarje olika till———ä—äu— — —