Göteborgsposten – 3 november 1868, sida 2

af den man hvilken hon trott ligga på hafsbottnen — af Robert Nelson. Då han visade sig flyttade sig John Hartley instinktlikt till sin hustrus sida och lade sin arm omkring hennes lit för att stödja henne, men Margaret gaf hvarken akt på denna rörelse eller på sig sjelf. Hon stod som förstenad och stirrade med vidöppna ögon på den nykomne. — Ni tycks ej böjd att gifva mig många välkomsthelsningar, mrs Nelson, utropade han med ett hest skratt åt hennes förvåning, men kanhända jag borde ha skrifvit först för att underrätta om min ankomst. Men, ser ni, då man tillbringat tre år på galörerna å marockanska kusten, under hvilken tid man ej tillät oss att begagna penna och bläck samt frimärken för att skicka meddelanden till våra vänner, så tycker man som om ingen tid borde förloras, innan man låter sin hustru veta att man återvänder till sin pligt som äkta man. Jag är naturligtvis mycket ledsen öfver att komma i vägen för ett trefligt skämt, men ni tycks ha roat er under min frånvaro, och det är nu min tur. Med ett illvilligt leende på sitt ansigte nalkades han Margareta, liksom för att taga henne ur hennes nuvarande mans armar,