Göteborgsposten – 30 oktober 1868, sida 1

— Hvarför skall man då ha ett vackert namn, om man ej får kallas vid det? — Tycker ni ej avt miss Paine låter vackert? — Ej så vackert som Dora. Jag har ej tackat er för er sång i går. — Ob, jag fick så mycket bannor för den sedan! Tant sade att jag sjungit för att skryta. Jag får hädanefter blott sjunga en eller på sin höjd två sånger på en gång, och jag som tycker så mycket om att sjunga. — Huru skamlöst! Hvilken elak gammal harpa er tant är, min älskade! — Jag trodde att ni tyckte om henne. Det säkra är att ni var mycket uppmärksam mot henne, sade miss Paine i det hon höjde ögonen med den oskyldigaste min man gerna kan tänka sig. : — Åh, nonsens! Man måste vara artig, det är ju naturligt, och damer göra isynnerhet anspråk på uppmärksamhet. Jag skulle oändligt mycket heldre ha sutit bredvid er vid pianot hela qvällen. — Oh, mr Ogilvie, säg ej så! — Det är som jag säger, och jag satt ju också hos er sedan. — Ja, tills mrs Baybraham fick er att gå derifrån. — Tusan till flicka! tänkte Jim; om hon