Göteborgsposten – 28 oktober 1868, sida 1

råttare framkastat. På detta arbete skref v. B. ännu dagarne före sin död; men äfven detta arbete är troligen icke fullbordadt. Visserligen säger man: ingen är oersättlig; men jag tvekar dock icke att säga: ingen kan ersätta frih. v. Beskow i Svenska akademien. Han var själen i denna institution, han var dess driskraft, och Avad akademien är, det är hans förtjenst i första rummet. Hans ord var inom akademien det bestämmande, och det blef aldrig motsagdt. I fyra och tretio år fungerade han såsom akademiens sekreterare; den materiella lön han derför uppbar, utgjorde endast några hundra riksdaler årligen, och det är faktiskt, att denna lön, och mera till, lemnade han såsom understöd åt unga litteratörer, som visade sig hoppgifvande. Om mer än en mottagit med bäfvan kallelsen att inträda i akademien, hvilka känslor skola gripa den, som kallas att intaga den efter frih. v. Beskow lediga stolen, och vidare den som efter honom väljes till sekreterare? Det är sannolikt, att den lediga stolen kommer att intagas antingen af riksarkivarien Nordström eller af justitierådet Strandberg. Men ojemförligt svårare blir det för akademien att inom sig utse sekreterare, och den som dertill utses skall derförinnan vara ledamot af akademien. Troligen kommer d:r Strandberg (Talis Qvalis) först i fråga. Men att förena denna befattning, hvilken, om den rätt skall fyllas, tager dess innehafvares hela tid i anspråk, med redaktörsbefattningen för Posttidningen, är icke möjligt. Att försaka den senare befattningen för den förra, skulle utgöra en uppoffring, som akademien hvarken kan fordra eller godtgöra. Sekreterareplatsen i akademien kan ej mottagas af någon annan än den, som i likhet med frih. v. Beskow eger enskild förmögenhet, och jag betviflar högeligen att riksdagens Andra kammare skattar vården om snille och smak så högt, att en anständig lön beviljas åt sekreteraren i Svenska akademien, ifall förslag derom skulle väckas. Det är fara värdt, att denna institution, till följd af frih. v. Beskows död, under en följd at år kommer att framlefva ett tynande lif och att äfven den under tiden skall vittna om :den svenska fattigdomen. Den gamla, aktade firman Tottie Arfvedson, som i nära hundra år har tillhört och länge utan all gensägelse var den förnämsta och äfven den mest respekterade handelsfirman på Stockholms börs, har numera upphört. Firmans siste chef har nyligen med familj lemnat Sverige för att bosätta sig i Södra Frankrike. Måtte denna vördnadsvärda familj, som burit både medgången och motgången så värdigt, trifvas väl och finna sig lycklig i det nya hemmet! Det var en tid då firman Tottie Artvedson stod främst bland hufvudstadens och ela landets jernexportörer, då äfven de största bruksegarne voro denna firmas kunder, då hela landets rikaste män ansågo som en grace att få insätta sina kapitaler Åpå Arfwedsonska kontoret, och då ingen högboren man, som skulle företaga en utländsk resa, ansåg sig med fullt trygghet kunna anträda den, om han ej förskaffat sig ett kreditiv hos Arfwedsons. Afven under den period, då Arfwedsonska huset var det förnämsta i hufvudstaden, utvecklade det aldrig en sådan lyx som åtskilliga andra härvarande hus, hvilka dock representerade en mindre kapitalförmögenhet. Hvarken kommerserådet Arfwedson eller hans son direktören utmärkte sig för ett öfverflödigt lefnadssätt. De sågo visserligen den förnäma societeten inom hufvudstaden såsom gäster hos sig, men de gåfvo inga lysande banketter. Man torde fråga huru en så ofantlig förmögenhet, som begge dessa män förvärfvade sig, redan ett tiotal af år efter den sistnämndes död kan vara så reducerad, att firman nu upphört. Förklaringen ligger nära till hands och är egentligen icke förödmjukande för huset Arfwedson. Ett handelhus och för öfrigt hvarje affärsinstitution, som icke oafbrutet konsoliderar sig, går tillbaka. Redan den äldste Arfwedsons (kommerserådet) förmögenhet blef vid hans död delad i flera lotter. Endast hans ena son, direktör Arfwedson, stannade qvar i firman. Den andra sonen erhöll det stora Schebo brak, och tog successive ut sin i huset Tottie Arfwedson innestående förmögenhet. Schebo bruk har redan för länge sedan öfvergått i andra egares händer. Kommerserådet Arfwedsons dotter gifte sig först med en frih. C. Wrede, sedan med grefve Mörner (riksståthållaren); den andel af förmögenheten, som föll på denna lott, uttogs äfven successive ur firman och har ätven öfvergått på främmande händer. Det var således visserligen en respektabel, men dock en reducerad förmögenhet, som tillföll den andre Arfwedson i ordningen. Husets vidsträckta affärsrelationer och orubbade kredit medverkade äfven nu högst betydligt till förmögenhetens tillväxt; men äfven den delades efter hand på flera lotter. Tvenne af ajssrabtärArfwadegnana döttrar mtfta alm hvar