Göteborgsposten – 28 oktober 1868, sida 1

Onsdagen den 28 Oktober. cher som firman Tottie Arfwedson länge nästan uteslutande egnat sig åt, uppträdde, och då konsul Arfwedson lät förmå sig att bryta en ny väg, drabbades han snart af stora förluster, och den gamla aktade firmans anseende för affärsskicklighet rubbades allt mera i samma mån handelskonjunkturerna äfven blefvo ogynnsamma. Den ena motgången följde på den andra — och slutet blef det som nu har inträffat, att firman Tottie Arfwedson upplöstes, derigenom gifvande en ny bekräftelse på den gamla iakttagelsen, att ingen handelsfirma i hufvudstaden eger bestånd i tre generationer. De offentliga gratis-föreläsningarne på Stora Börssalen äro talrikt besökta. Vanligen är salongen fullt upp agen af åbörare. Man hör dem beklaga att föreläsningarne icke komma att fortsättas efter Jul, hvartill orsaken är den, att föreläsningsanslaget tager slut med innevarande år. Det tyckes väl att då offentliga föreläsningar äro så begärliga, så borde fortsättandet af dem lätt kunna möjliggöras derigenom att en måttlig entråafgift erlägges. Men i så fall är man fullt viss om, att åhörarnes antal skulle högst betydligt sammankrympa. En ganska ledsam bekräftelse på denna förmodan har redan vunnits. Några för bondehögskolorna intresserade vetenskapsmän beslöto nyligen att hålla offentliga föreläsningar i Vetenskapsakademiens hörsal, dervid den inflytande entrafgiften skulle användas till nämnde skolors befrämjande. Men oaktadt det goda ändamålet och de intressanta föredragen har åhörarnes antal varit mot all skälig förväntan ringa, hvartill ingen annan orsak kan uttänkas än just afgiften, hvilkon dock endast är 1 rdr person. Att Stockholms stadsfullmäktige skulle vilja anvisa medel till de först omnämnda föreläsningarnes fortsättande nästa år, väntar och hoppas ingen, och jag betviflar att någon enda stadsfullmäktig skulle hafva mod att derom väcka förslag. De beklagansvärda fullmäktige hafva icke kunnat uttänka något annat sätt för ådagaläggande af sin sparsamhetsifver, än dymedelst att för nästa år nedsätta gatuläggningsanslaget, fastän det usla skick hvari största delen af hufvudstadens gator befinna sig har förvärfvat dem europeisk ryktbarhet. Ja, modlösheten har gått så långt, att en af stadsfullmäktige, som är temligen framstående, tvekade icke att påyrka nedsättning i anslaget till sjukvården för de fattiga i hutvudstaden — ett yrkande som visserligen förkastades, men alldeles icke blef så tillrättavisadt som det förtjente. Hvad skall man tänka om en korporation, inom hvilken ett så hjertlöst förslag kan väckas: Den modlöshet som gripit vårt hundramannaråd kan hafva de betänkligaste verkningar på hufvudstadens framtid. Det kan nemligen icke nekas att hufvudstadens affärsverksamhet tynar, och att den måste så just derför att intet göres för att lifva den. Enda utvägen att åter göra Stockholm till en handelsstad, är att norra stambanan fortsättes och fullbordas så snart som möjligt. Man erkänner det äfven, men tyvärr! här finnes icke någon enda person med tillräckligt mod och anseende, som kan sätta sig i spetsen för en sådan agitation, hvilken absolut erfordras om det vigtiga töretaget skall blifva utfördt. Man öfverbjuder hvarandra i modlöshet, och den helsas som den mest hugstore, som högljuddast framställer sitt kujoneri. Jag har förut en gång framhållit huru den del af hufvudstaden, som kunde blifva den vackraste, nemligen Helgeandsholmen, ser ut. En del af dervarande kajmur har måst uppbrytas, emedan grunden började sätta sig. Nu och af samma anledning måste den södra delen af det kungliga stallet nedrifvas, emedan denna del annars hvarje ögonblick kan rasa. Och dessa förfulningar verkställas i den mest trafikerade trakten at hufvudstaden! Men skall då intet göras till Helgeandsbolmens, jag vill ej säga förskönande, utan uppsnyggande? Jo bevars! I minst tio år skall man tvista om lämpligaste platsen för hofstallbyggnaderna, och sedan man ändtligen blifvit ense om den saken, så skall man minst lika länge tvista om IIelgeandsholmens användande. Riksbanken bör förläggas der, skall en fraktion säga. Och riksdagen skall svara: har inte råd. — Rätt så, skall en annan fraktion säga, riksbanken kan gerna ligga der den ligger; nej, der skall uppföras en byggnad för det kungliga biblioteket, ty det vore staten värdigt. — ÅAlldeles icke, ropar då en tredje fraktion, nej, der skall byggnaden för hufvudstadsuniversitetet uppföras, der och ingen annorstädes 0. s. v. Men under tiden skall den plats som ligger i hjertat af hufvudstaden alltmera antaga karakteren af en ytterst ful ruin. Den ovanligt milda höstväderleken har varit särdeles gynnsam för de pågående anläggningarne på Carl XIII:s torg, eller Åkungs