Göteborgsposten – 24 oktober 1868, sida 1

i 1 Krönikebokens 21 kap. 1 och följande verser. I våra upplysta tider vet man deremot att till dess fulla värde uppskatta de för samhället högligen gagnande resultater, hvartill en noggrann och tillförlitlig folkräkning leder, och man har derföre all anledning hoppas, att de åtgärder, som här komma att för sagde syfte vidtagas, och som omöjligen kunna fullt genomföras, utan ett frivilligt och beredvilligt tillmötesgående från allmänhetens sida, komma att krönas med tullständig framgång. Medborgare! Det är icke nog med att man får räkna er, man bör också kunna få räkna på er! En och annan gång förut ha vi varit i tillfälle att fästa uppmärksamheten på sådana förfriskningsställen, der mat och dryck af oklanderlig beskaffenhet till måttliga priser tillhandahållas allmänheten. Till de förut anförda kunna vi i dag lägga ett nytt: Göteborgs utskänkningsbolags värdshus N:o 35, inrymdt i skräddaremästaren A. H. Lindhs hus ,vid Stigbergsliden. På undra botten af nämnde hus är sjelfva bränvinsutskänkningslokalen belägen, men en trappa upp finnes en snygg restaurationslokal af 3:ne rum. Det mellersta af dessa är matsalen, och från denna, ett hörnrum, har man en så häntörande vacker utsigt öfver staden, revieret, Hisingen och Masthugget, att vi trotsa någon matsal i Göteborg eller dess omgifningar att kunna uppvisa en vackrare. Att se denna tafla, förgylld af en strålande middagssol eller sjunkande i aftonrodnadens purpurbad, under det att så småningom gaslyktorna på afstånd börja glittra fram som lysmaskar på en grafkulle — och med ungefär lika rikt och gladt sken! — är ett skådespel, som är väl värdt en promenad till Stigbergsliden, ensamt det. Men härtill kommer, att restaurationen förestås af en gammal välkänd bekant, som förut i många, minst elfva, år, med nit och framgång restaurerat tusentals af Sälösunds och Sotens oroliga vågor djupt skakade kroppshyddor, för att icke tala om de oräkneliga, som låtit hennes sexor sig väl smaka. Hvilken medlem af ungkarlarnes, med afseende på matförhållanden synnerligen oroliga slägte, har icke någon gång intagit en liten sexa ombord på Uddevalla? Ty det är fru M. Backlund, som nu från Stigbergs branter blickar ner på det element hon så ofta befarit, och som, der hon slagit sig ner på gränsen mellan staden och Majorna, bjuder bådaderas hungriga och törstiga individer att göra ett besök i hennes hemtrefliga lokal. Med en sådan herrskarinna, torde stället rekommendera sig sjelf, Att rekommendera sig sjelf är understundom en absolut nödvändighet och en viss liten fyrverkerska hade också under loppet af de senaste veckorna i så sall följt nödvändighetens lagar, och så vore väl de kontor der hon icke slagit ner med sin Åanteckningslista, om icke som en Åbomb, åtminstone som en bombette. Följden var också att halfva staden var intresserad at det lysande företaget och tusentals åskådare hade derföre sistl. Thorsdags afton församlat sig å och utanför Lorensberg. Tilloppet var så stort, att alla biljetter inom en kort stund voro utsålda och i följd af bristande esprit darrangement — det enklaste hade varit att låta de emottagna biljetterna säljas ännu en gång, men huru skulle det då gått med kontrollen?! — uppstod, berättas det, redan vid ingången ett tumult, urartande till ett mildt handgemängd, hvari den till föreställningen redan kostymerade artisten icke lärer aktat för rof att deltaga. Lik en i hvitt, blått och rödt skiftande caprice flög hon af och an bland folkmassan, med kraftig arm hindrande dem, som icke vore innehafvare af en fyrkantig talisman med de mystiska bokstäfverna N. N., att intränga och stolt motstående det silfverregn af 50-öringar, hvarmed hundratals händer ville belöna hennes guldregn och öfriga herrligheter. Så småningom jemkade man dock ihop förhållandena och några halftjog minuter efter den annonserade tiden kunde fyrverkeriet börja. Under sådana förhållanden torde det dock icke synas underligt om åskådarne icke voro belåtna med sin afton, isynnerhet som fyrverkeriet i sin helhet lärer varit skäligen anspråkslöst och alldeles icke jemförligt med hvad förut i denna väg här erbjudits allmänheten. Södra Hamngatans eleganta butiker ha fått en ny tillökning i det magasin för dameartiklar som hrr Strömsten, Rehnberg 8 C:o nyligen öppnat i Gibsonska huset. Sjelfva magasinet torde till läge och inredning kunna anses som ett bland de mest framstående härstädes, hyllorna digna af nya och smakfulla artiklar för säsongen och de präktiga tre fönstren erbjuda tillfälle till en Etalage char