Göteborgsposten – 24 oktober 1868, sida 1

I en tid, sådan som den nuvarande, då man hardt när känner sig srestad att tvifla på allt, då en drottnings thron vräkes omkull lika ogeneradt som vore det en simpel köksstol, då hela städer sjunka ner i jorden och de solidaste hus ramla, då banditer och rånare drifva sitt spel alldeles invid hufvudstadens ortar, då dödens lia obarmhertigt gör sin skörd bland Sveas yppersta söner, då de sorgligaste historier höra till ordningen för dagen, är det ett verkligt nöje att kunna inregistrera det obestridliga faktum, att Bristen och Afunden icke lyckats tillvinna sig några sympatier inom vårt samhälle, hvilket allt närmare kan inhemtas af dagens notisafdelning. Flyttningstiden i en viss mening är redan förbi: stolar och bord, soffor och skåp, med mera hvad till den husliga trefnaden hörer, stå redan på sin plats i den nya lokalen, innanfönster äro insatta, gardiner uppsatta, mattor pålagda, och nu kommer på sina stälJen turen till dem som förrättat allt detta, att maka åt sig för andra. Den 24 Oktober, tjenarnes flyttningsdag, är inne, folkvandringen begynner, innan kort ha dessa kring. irrande gäster på jorden bytt om hem ; skall det för någon at dem bli ett verkligt hem, med ett godt husbondfolk i förgrunden och Pro Patria-medaljen hägrande på den aflägsna framtidens hemvist? Den stora folkräkningen skall snart taga gin början. Andra tider, andra seder! När den store harpolekaren David på sin tid, förmodligen på ganska förnuftiga grunder, företog samma procedur, karakteriserades detta af den tidens kronikörer som en högligen fördömlig gerning, om hvilket allt står att läsa