Göteborgsposten – 24 oktober 1868, sida 1

Efter vi just befinna oss framför Mindre Teatern kunna vi omtala att Hessler-Casprles — nej, Casprska sällskapet i slutet af nästa vecka inträffar härstädes och att representationerna komma att börjas med Laubes bekanta ,Onda tungor, ett stycke som inom Stockholms tidningspress bragt ett par f. d. studenter, åtskilliga filosofie-doktorer, en f. d. grosshandlare och en generalmajor i lufven på hvarandra. Nya Teatern kommer dir. Roos att göra sitt inträde om 8 dagar, den 1 November. Det är på sjelfva All Helgonadagen, som han börjar sitt spel, om ett vågspel eller icke, det får framtiden utvisa. I betraktande af för handen varande omständigheter, torde dock den energiske direktören behöfva anropa alla helgon om bistånd i sitt företag. Iy det är sannerligen ingen lätt sak, att nu med hopp om framgång kunna uppträda på Nya Teatern, isynnerhet under samtidig konkurrens på den Mindre. Då emellertid publiken nu en längre tid bortåt varit i total saknad af all dramatisk själaspis, och hr Roos till och med vill bjuda oss på Mer än perlor och gull, är det ju alldeles ingen omöjlighet, att allmänheten å sin sida ger honom en liten aning, icke om den gamla, utan om den nya Carolinska tiden. Mer än perlor och gull, mer än Sveriges alla Caroliner (icke Carolinor!) skatta vi dock Louise Michaölis silfvertoner. Och af dem får ni, mitt herrskap, tillfälle att ännu en gång njuta, enär den älskliga sångerskan på återresan från Norge till Stockholm nästa Lördag, d. 31 d:s, ger en konsert på Nya Teatern. I ett sällskap vände sig samtalet omkring en inträffad jernvägsolycka. En person hade blifvit öfverkörd af ett lokomotiv, krossad och ljutit döden. Det måtte ha varit ett mycket gammalt lokomotiv, inföll en af de närvarande. — ÅIIur så: — Jo, det sades ju nyss, att det var ett lokomotiv utan tendor!