Göteborgsposten – 22 oktober 1868, sida 2

sannolikt våra läsare denna lapsus, väl vetande att Fredrik här borde läsas som Ferdinand. Denne konung Ferdinand, som är hertig af Sachsen och var förmäld med den år 1853 aflidna regerande drottningen af Portugal Maria II du Gloria, är fader till den nuvarande konungen Dom Luis och född 1816. Han var regent i Portugal under sin son Pedro V:s minderårighet och fick d. 16 Sept. 1847 titel af ?konung. Denna provisoriska regeringens plan tyckes hafva väckt misshag inom vissa kretsar. Åtminstone berätta våra gårdagstelegrammer dels om splittringar mellan de ledande i Spanien, dels om kejsar Napoleons officiösa uppträdande till förmån för exdrottning Isabellas äldste son prinsen af Asturien. Båda uppgifterna äro dock mindre pålitliga och sannolikt tillsvarfvade af ryktessmeder, hvilka stå i de klerikalas eller ultrarepublikanernas ledband. En af dessa styggelser, som åtfölja hvarje revolution eller i allmänhet hvarje regeringsombyte, neml. embetsjägtandet, blomstrar s. n. i de spanska maktegandes förmak. Så skrifves från Madrid till -Gaulois-: Embetsjagten började för fem dagar sedan och pågår med vildt raseri. Ministrarnes förmak se ut som städer, hvilka tagits med storm. Man träter, man knuffar till hvarandra, för att komma sin sidoman i förväg och först slippa in till ministern, som är föremål för denna kapplöpning om embetsgager. Supplikanterna dölja på intet sätt sin häftiga åtrå, Prims stora salong är i detta hänseende isynnerhet motbjudande att se. Från kl. 7 på morgonen till midnatt belagras den af en skara embetssökande, och hvilka embetssökande sedan! De två tredjedelarne utaf dem äro embetsmän från den törra regeringens dagar, generaler, sum med sina svärd understödt Narvaez, Gonzales Bravo, kortligen, alla reaktionära regeringar, personer, som blifvit gödda vid det kongl. palatseis köttgrytor, bekanta män, hvilka till största delen vunnit sina namn genom den fientlighet och de sorhänanden, som de städse slösat på sramstegspartiet i allmänhet och general Prim isynnerhet. Bristen på industri och saknaden af all verklig omsättning, den sydländska lättjan och en viss komisk fåfänga, som låter spanjoren se med forakt ned på det handtverksarbete, hvarmod den enskilde sysslar hos andra solk, allt detta i förening gör honom till en pormanent ombolssökare. Hvarje spanjor är med få undantag embetsman eller önskar att bli det. Då en af de stora kriser, som störta regeringarne, egt rum, ser man honom också genast ila upp på byråerna till landets nya herrar och utan undseende sträcka fram handen. Detta upprepas nu. Under de sista fem, sex dagarne har ingen menniska längre talat om dynastiens fall eller om politiska eller sociala reformer, om tronledighet, eller om något af det, hvari framtidsproblemet ligger doldt. Man talar endast om embeten, anställningar och löner. Tvenne spanjorer kunna icke sammanträffa på gatan eller annorstädes, utan att deras första fråga blir: Nä, hvad skall ni bli? Och när de så uttalat sig om sina förhoppningar eller ömsesidiga illusioner, så heter det städse allt efter omständigheterna: Jag gratulerar er!4 eller: Den förbannade regeringen! det är bara pack hela bundten !X Så långt, och icke längre, ha vi kommit efter den berömliga september-revolutionen I Fastän ministrarne tillbringa nästan hela sin tid med att gifva audienser, !å de likväl knappast tillfälle att vexla ett par ord med hvarje tjenstesökande, och eftersom regeringen icke längre kan tillfredsställa dem, som stråcka fram handen, så börjar hon bli opopulär. De kataloniska sabrikanterna, hvilka förut njutit fördel af skyddstullen för inländska varor, ha blifvit förskräckta öfver den mängd engelska fabrikater af alla slag, som med en törvånande hastighet inströmmat i landet, och de ha derför inlemnat en petition om frihandeln, hvilken äfven understödes af den arbetande klassen, som hotas med arbetslöshet. Den sorgligt ryktbare Marfori skall hafva passerat Paris på väg till Brissel, der han skall utmana hr de Rochefort, på grund af några bitande sarkasmer i dennes Lykta. I England insamlas penningar för tryckandet och spridandet af Nya Testamentet i Spanien. General Prim skall neml. hafva förklarat för en det Edinburgh-evangeliska sällskapets agenter i Spanien, Sennor Cabrera, att han och andra kunna fritt få vandra omkring i Spanien med sina biblar under armarne och predika sina läror. Ett rykte uppgifver, att ett mordförsök gjorts mot general Prim, på grund af hans monarkien förordande skrifvelse. Det misslyckades dock. Gerningsmannen har på Prims befallning frigifvits. Hela England är nu fullständigt upptaget af förberedelserna till de förestående parlamentsvalen, hvarför underrättelserna derifrån icke kunna för ögonblicket vara af något synnerligt intresse för våra läsare. Det är emellertid at vigt, att utsigterna till, att det liberala partiet skall vinna stor majoritet i Underhuset, dagligen äro i stigande. Man fruktade en tid, att det konservativa partiet skulle vinna den ena af de 4 platser i Underhuset, som London. besätter, och en sådan vinst skulle varit af stort inflytande på valen — 1241 0 Mt or MAL KJ KL23