Göteborgsposten – 22 oktober 1868, sida 2

slottet var tomt nådde henne inga nyheter om honom. Lord Langholme hade skrifvit ett mycket hofsamt bref till mr Huntingdon, hvari han bönföll honom om att ännu en gång öfverväga sitt beslut och med välialighet ordade om sin stora kärlek för Nelly; men denne inbitne fiende till hans familj bevärdigade honom ej ens med ett svar, och med sorgset hjerta reste den unge mannen för att genom omvexling i yttre föremål söka lindra smärtan af en otillsredsställd kärlek. Tiden gick långsamt för stackars Nelly; sommaren blef höst och hösten vinter; då inträffade slutligen en förskräcklig händelse som blef ett afbrott i enformigheten. En kall vintermorgon begaf sig mr Huntingdon som vanligt ut på en ridtur och tee timmar senare bars han död tillbaka. Hästen hade snafvat och mr Huntingdon kastades på hufvudet med sådan våldsamhet, att han ögonblickligen uppgaf andan. Oh! hvilka förfärliga dagar och veckor som följde och under hvilka stackars Nelly kände den djupaste sorg och de bittraste samvetsqval, i det hon förebrådde si sjelt att hon ej varit en bättre och tillgifnare dotter för den döde mannen. (Forts.)