Göteborgsposten – 19 oktober 1868, sida 2

att afhålla alla andra obehöripa personer från den heliga platsen; men kanhända hade han ej läst Thomsons dikter och den tanken ej kom tör honom, eller kanhända fruktade han att skrämma bort den vackra uppenbarelsen för alltid, eller kanske tyckte att det ej gjorde någon skada om han stannade qvar, och det säkra är att högst få män skulle ha handlat på annat sätt under dylika omständigheter. Han höll alltså andedrägten under det de båda skorna drogos at och den förtjusande lilla foten varsamt sattes på den slippriga bottnen i den lilla bäcken. Tre steg, och ilriga händer sträcktes mot de vackra blommorna och ryckte bort dem från deras fäste! Men ack! just som Nelly vändt sig om råkade den lilla foten skjuta ner i ett förrädiskt hål i sandbottnen och fick en vrickning, som kom henne att uppgifva ettrop af smärta och falla tillbaka mot stranden. Inom en sekund hade den unge mannen rusat fram från sitt gömställe och stod vid hennes sida. Stackars Nelly skulle gerna ha velat att hålet varit stort och djupt nog för att alldeles uppsluka henne; smärtan i hennes fot var ingenting jemförelsevis med det pinsamma i att ha blifvit sedd öfverskrida gränsen till lord Langholmes egendom, och det med nakna fötter till,