Göteborgsposten – 19 oktober 1868, sida 2

Från Utlandet. Den allmänna uppmärksamheten är fortfarande så oaflåtligt riktad på Spanien, att nästan allt annat träder i bakgrunden. Man tycker, att händelserna derstädes ej utveckla sig tillräckligt fort. Denna otålighet har karakteren af en nyfikenhet, hvilken är otillständig. Spaniens främste man för ögonblicket, general Prim, har också funnit tiden vara inne att motträda detta pockande på att någonting måtte ske, i det han till den Åspanska revolutionens Moniteur, parisertidningen Gaulois, insändt följande anmärkningsvärda skrifvelse: Revolutionen går sin jemna gång, och jag är öfvertygad om, att Ni skall erkänna, att den varit ett mönster för hofsamhet. Man ser, att den utförts af ett ädelmodigt, högsinnadt och ridderligt folk, som känner sig säkert om sin egen kraft och icke finner det öfverensståmma med sin egen värdighet att utkräfva en omäaktig hämnd öfver sina fordna bodlar. Det är mig bekant, att en del af pressen i Paris gjort sig till eko för enskilda personer, hvilka ej kunna ge sig till tåls, utan säga, att vi icke gå snabbt nog till väga. Jag är förvånad öfver en så lättsinnig uppfattning och beder Eder beriktiga den. Huru kan man säga, att en revolution, som endast är åtta dagar gammal och redan uträttat, hvad vår har gjort, går långsamt till väga? Ar det då en så Jätt sak att på åtta dagar kullkasta en dynasti, som bestått i århundraden, och att upprätta en regering? Alldenstund Ni gjort er förtjent af, att man kallar Eder tidning Revolutionens Moniteur, vill jag bedja Eder motträda dessa insinuationer och tillägga, att vi nu, då vi äro konstituerade, icke skola dröja med att befästa förhållandena på den grundval, som vi uti vårt program angifvit. Detta är Eder bekant. Vi hoppas, att vi skola kunna, med den konstitnerande församlingens befall, hvilken ofördröjligen skall bli inkallad, lyckas att bringa det till utförande inom en ganska kort tid. Vi skola då vara nog lyckliga att ega det nuvarande Spaniens politiska ideal, neml. en sannt konstitutionel monarki, hvilande på den bredaste liberala grundval, som denna regeringsform tillstädjer. Mottag Åc. Prim. Den oundviklige Emile de Girardin har på grund af detta bret i sin tidning Liberte riktat en skrifvelse till sin vän Prim, i hvilken han på sitt temligen originela sätt skrifver bl. a.: Om jag icke förlorat förståndet och minnet, så förefaller det mig, min kära vän, som att det första, en konstitutionel monarki behöfver, är en konung eller eu drottning. Man hvar vill ni finna denne konung eller denna drottning? I Portugal? Ni vet. att det ej låter sig göra? (Hvarför icke ?) I Italien ? Lika litet. I England? Då skulle Frankrike göra invanningar. I Frankrike? Det skulle Frankrike motsätta sig. Har Ni rätt att ropa: Ned med bourbonerna l, innan Ni tillsport hela Spanien, så bar Ni också rätt att ropa: Lefve Republiken! Om Ni har makt till att bestämma uteslutandet af tvenne presumtiva tronarfvingar i båda linierna; om Ni har makt att upplösa de nuvarande cortes; om Ni och Edra kolleger ha makt att förändra vallagen, så ban J äfven makt att proklamera den federativa republiken, de förenade iberiska staterna, och att i öfverensstämmelse med denna regeringsform, hvilken fullt rättfärdigas af tronledigheten och drottning Isabellas skamliga flykt, författa en ny konstitution, om hvilken hela Spanien kallas att uttala sig genom ett folkbeslut uttaladt i en allmän omröstning. Oaktadt det pikanta i denna framställning, är Prim antagligen en alltför klok man att egna deråt annat än ett lätt leende: en spansk republik skulle nemligen antagligen icke bli af lång varaktighet, utan troligen