Göteborgsposten – 19 oktober 1868, sida 1

Langholme i tvist om ett stycke jord och det var en rättegång derom, som räckte under två generationer innan IIuntingdons slutligen förlorade den, och nära var det visst att den alldeles ruinerade dem. Der ligger orsaken till att er pappa är så intrasslad som han nu är i svårigheter och ej kan föra den stat som anstår familjen. Vidare var det en sorglig affär med er stackars tant, mrs Carmichael, som jag minnes väl nog — men ni tår aldrig omnämna den saken, emedan er pappa aldrig skulle förlåta mig att ha omtalat den för er. — Nej, nej, nej! ropade Nelly ifrigt, färdig att lofva allting i sin feberaktiga nyfikenhet. — Nåväl, den siste lordens bror, Adrian Langholme, och er tant Eleanor råkade på något sätt att träffas och blefvo förälskade i hvarandra, hvilket ej var underligt, ty de voro mycket vackra båda två; men när er farfar och far fingo höra det, bletvo de ursinniga och hotade att köra henne på porten, om hon någonsin talade med honom vidare. Och slutligen läto de henne gifta sig med mr Carmichael, en man gammal nog för att vara hennes far, naturligtvis emot hennes vilja, den arma själen! Sedan hon var gift, träffades hon och mr Adrian i London och slutligen flydde de tillsammans, Jag skall aldrig, så länge