Göteborgsposten – 19 oktober 1868, sida 1

vara ibland oss lika stor som någonsin, och större än någon af dem, Det är dock icke troligt, att Prim någonsin skulle kunnat återvända till Madrid, ifall han blott haft siva egna progressister och massan af folket att stödja sig på. Men Gonzalez Bravo kastade marskalk ODonnells gamla parti, Serrano, Dulce och nyssnämnde Zahala i Prims armar. Prim erbjöds understöd af hela flottan och armcen, om han blott ville förena sig med dem. Frestande som anbudet var, tvekade han dock, och syntes tillochmed till en tid förtvifla; Prim är betänksam, kallt betänksam före handlingen. Hans själ eldas först, då hang beslut är fattadt. Öfverenskommelsen träffades och — Prim är detta ögonblicks man. Af föregående hastiga skizz kan man måhända finna, att friheten icke i hang händer löper fara att urarta till laglös ordning. Några af demokraterna i Barcelona stormade omkring honom, då han landade derstädes, och uppmanada honom att taga bort den kungliga kronan från sin kepy. Han nekade dock allvarsamt, sägande: Spanien kan icke undvara kronan, huru nödvändigt det också kan för detsamma vara att se sig om efter någon, som är mera värdig att bära den. Det var den spanske Lamartines röst, varnande de cataloniske republikanerna, att tiden ännu ej kommit för den röda fanan att höjas öfver de ärevördiga uationela färgerna. Å andra sidan kan det ej finnas något mera orimligt orättvist än den beskyllning, som riktats mot Prim af hans fiender för att sätta öfverdrifvet värde på äreställen och utmärkelser, och att ban med hela en parvenys fåfänga stoltserar med sina titlar af grefve och markis. Prims bröst är, derom känner man sig ölvertygad, alltför uppfylldt af äkta ärelystnad, för att lemna någon plats åt omanlig fåfänga. Det är icke lätt att föreställa sig något, som på samma gång är lika mycket skiljdt från frånstötande högdragenhet och simpel familiaritet, än Prims uppträdande. Hvad som mest frapperar den som först gör hans bekantskap, är hans allvar och tillbakadragenhet. Han är, såsom man vid första blicken finner, en man som har ett stort mål för sig, och för hvilken allt, som icke dermed sammanhänger, icke förtjenar en minuts uppmärksamhet. 0AnAni.d— 5OöI