Göteborgsposten – 16 oktober 1868, sida 2

utländska deputationer framstodo isynnerhet den franska och tden italienska. Den förra tågade med stor prakt och säkerhet, svängande sin tricolor och under marseljäsens toner genom alla gator, den senare, anförd af första tenoren vid kongl. operan, rönte den största sympati af mängden, som öfverallt emottog densamma med ropet: Viva Italia libera! Detta hvimmel böljade i mer än två timmar in på Puerta del Sol, tills slutligen omkring kl. 1 tvenne eleganta, praktfullt utstyrda galavagnar, hvilka beredvilligt lemnats af hertigarne Abrantes och Medinazeli, tvenne ädla grander i Madrid, körde sram till inrikesministerit, för att afhemta juntan. Iela festtåget satte sig nu genom Calle de Alcala i rörelse under ett döfvande larm från väl 30 musikkårer. På Pradon gjorde det halt, för att festligt uppställa sig och afvakta den efterlängtade general Prims ankomst. Å På bangården hade infunnit sig samtliga Madrids Nobili, ledarne för den förra statsregeringen, Serrano, Pierrad, följd af alla öfriga generaler och högre militärer vid landtarmån och flottan, för att emottaga Spaniens befriare. Jag hade genom den oräkneliga massan med möda banat mig väg tillbaka till mitt hotell, för att från balkongen till mitt rum, hvarifrån jag kunde se ut öfver hela Puerta del Sol, och hvilken låg alldeles midtemot generalens våning, afvaktande det stundande skådespelet. Vi måste vänta ända till kl. 5; och bade jag härunder förträffligt tillfälle att med min operakikare taga i betraktande Madrids skönheter, hvilka i de mest eleganta och retande toiletter, som prunkande i tusentals färger, fyllde husens fönster och balkonger ända upp till taken. Äfven för dem tycktes tiden bli för lång — de begagnade den likväl snällt till det ljutva koketterispel, som ingen skönhet i verlden förstår att utveckla på ett så hänryckande och förföriskt sätt som Madridskorna! Andtligen visade oron bland massan, att festtåget satte sig i rörelse och att Prim anländt. Och verkligen, redan svängde spetsen af tåget kring hörnet! Under de mest dånande vivas och svängandet af tusen sinom tusen fina, doftande näsdukar höll hjelten från Castillejo till häst, med en stor lagerkrans kring skuldrorna — öfverlemnad till honom på bangården af de skönaste damerna i Madrid —, följd af en lysande svit, med Serrano till höger samt Pierrad och Topete till venster, sitt intåg i den hänryckta hufvudstaden. Hvad skulle fru Isabella sagt om hon sett allt detta! Jag tror, att hon aldrig kännt sitt folk i denna hänryckning. Tyvärr för henne! I kort traf gick cavalcaden öfver Puerta del Sol, Calle Mayor och till ministersbyggnaden. Här steg Prim af hästen, skyndade upp på balkongen till palatset och talade till folket. Han började med att försäkra folket att upprorets alla elementer och partier voro eniga. Han lyckönskade folket för dess kloka och lugna uppförande under revolutionen och tackade det för det varma och hjertliga emottagandet i hufvudstaden. Han förklarade derpå, att den bästa och varmaste öfverensstämmelse rådde mellan honom och Serrano. Härvid omfamnade han den bredvid honom stående generalen Serrano. Han fortfor derefter, att man redan en gång förut drömt om friheten och njutit sådan, men att man då låtit frukterna deraf glida sig ur händerna. Men denna gång skall det bli annorlunda! Han hyste den fasta öfvertygelsen, att detta skulle vara Spaniens sista revolution. Han afslöt sitt tal med det rådet till folket, att det skulle framhärda i endrägt och vänskap med soldaterna, deras bröder!, och utbragte till slut ännu ett lefve för hertig de la Torre, friheten, den spanska nationaliteten, marinen och det med armöen eniga tolket. Ännu ett sista Abajo los Borbones! och han var försvunnen från balkongen. Det hade emellertid blifvit mörkt, då Prim slutligen uppnådde hotellet. Jag hade skyndat nedför trappan, för att se folkets afgudade älskling ansigte mot ansigte. Prim är en man af medelstorlek, och oaktadt sina 52 år ser han ut som en välmående 40:åring. Ilans hår är svart och hans skägg är ordnadt efter sjöofsicerarnes sätt. Hans drag äro i högsta grad intagande, och om de än icke äro så stolta och fina som general Serranos, vittna de likväl om den djupa känslan hos en älskling för hela Spanien. Prim har i alla sina rörelser och i hela sitt sätt någonting ovanligt enkelt och tilldragande. Ilans hållning förlorade i intet ögonblick under alla triumferna och hedersbetygelserna en viss enkelhet och anspråkslöshet, vilket vill säga ganska mycket, då det gäler en spanjors stolta och äregiriga karakter,