Göteborgsposten – 16 oktober 1868, sida 2

sjuka sätt; men när han säg att hon ej ville småle mot honom eller bry sig om hans kärlek eller hans sällskap, blef han bittert stämd mot henne och gat henne alltid förebråelser, liksom om det varit hennes fel, stackars oskyldiga lam! Hon brukade då vandra omkring, blek som en vålnad i ansigtet, och emellanåt gråtande så att hjertat kunnat brista. Slutligen kom sir Vivian hem och gick naturligtvis aldraförst till slottet för att träffa sin fästmö. När de berättade honom att hon var gitt med Black Huntingdon, stod han som förstenad; derefter steg han utan att säga ett ord upp på sin häst och begaf sig rakt till sin grannes egendom. Han passerade förbi tjenstfolket utan att säga ett ord och gick rakt in i det rum der mylady satt; hon sprang emot honom med ett högt anskri och han tog henne i sina armar; de omslöto hvarandra som om de aldrig ämnat skiljas mera och på det sättet fann Black Huntingdon dem. Samma afton möttes han och sir Vivian i allen med mordplaner i sina sinnen. Deras hat var vildt och hvar och en af dem hade föresatt sig att döda den andre.