Göteborgsposten – 16 oktober 1868, sida 2

såg honom rida nedför kullen och då svimmade hon och de buro henne in på sitt rum, : mången lång dag efteråt trodde de att ö hon aldrig skulle komma ut igen förrän dä hon låg i sin likkista. Nelly hade upphört att äta och lutade sig fram, ifrigt lyssnande med vidöppna ögon. — Gå på, gå på! ropade hon då amman tystnade. — Låt mig få tid att hemta andan, barn! sade Wilson förebrående men på samma gång kännande sig smickrad af det intresse hennes berättelse uppväckte. — Nåväl, fortfor hon, Huntingdons ha alltid varit ansedda som en hederlig slägt: men kärleken kan locka äfven de bästa att begå underliga saker emellanåt, och Black Huntingdon var ej en af de bästa. Sålunda när sir Vivian varit borta en tid, spred han ut underliga historier om honom och det kom till lady Isabels öron att hennes älskare var trolös och hade gift sig med en utlänsk dame. Månader gingo och hon sörjde, gret och klagade, men inga andra nyheter om hennes älskare kommo till henne. Då öfvertalade hennes föräldrar henne, och Black Huntingdon var alltid på slottet så att den arma varelsen slutligen gaf vika och de blefvo gifta. Han var djupt betagen i henne på sitt vilda, svart