Göteborgsposten – 15 oktober 1868, sida 2

hål i honom. — Har du någonsin sett ett sådant ansigte förr? Hvad? Sådan såg då ranecn af Auripore ut! Ja, om också alla tidningar i hela Indien skulle påstå att hon begått en grymhet, skulle jag dock ej tro det. — Den unge doktorn är rysligt bedröfvad. XVII För ankar. I det jag afslutar min historia — en underbar men sann historia — i det jag drager mig till minnes alla de stormar som en gång dref min farkost omkring, förekommer det mig att alltsammans är en dröm och jag liksom nödgas se mig omkring i verkligheten. Der ligger Lough-na-Carra i fjerran och här är Kilmoyle; framför ligga de ställen hvarest alla scenerna från min barndom föregingo. En hvithårig gammal man med ett fast och bestämdt uttryck i ansigtet sitter i en ländstol med en skrifpulpet framför sig. Han är sysselsatt med att författa ett lagförslag för Irland, genom hvilket landets förhållanden böra ordnas med stadig blick på de i Auripore vunna resultater. — Kommer ni ihåg, Terence, ropar han genom det öppna fönstret, när regeringen förenade Auripore med Oude? — Nej, det gör jag ej, sir Denis — ej precist; men låtom oss fråga Mary. hon kommer ihåg allting. — Ja och det är sannerligen lyckligt; jag påminner