Göteborgsposten – 15 oktober 1868, sida 2

och prakt, menar den blodtörstige historieskrifvaren, hvars önskan nog kan gå i fullbordan fortare, än han sjelf väntar det. Denna blodgiriga förryckthet kontrasterar starkt mot Napoleans ofvan antydda afväpnvingsförslag, mot hvilket för öfrigt de planer högligen strida, som Badens krigsminister general Beyer, otvifvelaktigt efter diktamen från Berlin, föreslagit inom den sydtyska militärkongressen. I dessa förslag ha nemligen ingått antagandet af en ny gemensam mobiliseringsplan, hvilket ärende lifligt förhandlas. Denna mobiliseringsplan skall i alla vigtigare punkter på det aldra noggrannaste lämpas efter den preussiska planens bepröfvade förebild, enligt hvilken 14 dagar till 3 veckor äro fullkomligt tillräckliga, för att sätta armöen på krigsfot. Om, säger en tysk tidning, denna plan i alla väsentliga punkter äfven kommer till utförande i Sydtyskland, skall Tysklands jättekraft vara förenad till den snabbaste och förfärligaste angreppsstyrka, och ingen stat i Europa — ej ens Ryssland och Frankrike undantagna — skall då kunna mäta sig med Tyskland i dess förmåga att i ett ögonblick utveckla hela sin makt. Det är med sådana tankar man umgås i Preussen, och kan man väl vänta att preussarne skola under dylika förhållanden böja sig för annat än det kompakta Europa, om ens för detta? I sanning, Napoleon har rätt! Här äro goda råd dyra, om icke de andra folkens sjelfständighet skall försjunka i minnenas natt. De dystra vyer för Europas framtida frihet, som dessa preussiska planer och förhoppningar öppna, träda lyckligtvis, om också endast för ögonblicket, något i skuggan vid sidan af det uppvaknande till frihet och oafhängighet, som nu visar sig i Spanien, der man, såsom gårdagens telegram meddelat, helt enkelt på nytt fördrifvit jesuiteranhanget och lagt dess egendom under folkets värjo. Under en storartad demonstration har betolkningen i Madrid antändt ett bål utanför den påflige nuntiens palats och på detsamma uppbrännt konkordatet med Rom. Med anledning häraf begaf sig den franske gesandten till Serrano, för att så upplysning om, huruvida de främmande makternas representanter kunde räkna på, att deras personliga säker het blefve respekterad af folket. Serrano gaf ett jakande svar och erbjöd militärvakter för de främmande legationerna, i det han tillade, att den opinionsyttring, som afgifvits, hade till ändamål att proklamera religionsfriheten. En praktisk tillämpning af denna oinskränkta religionsfrihet har redan gjorts, i det man i Sevilla lagt första stenen till en protestantisk kyrka. Ett af de första arbeten, som man skall företaga i Madrid, för att gifva arbetarne något att göra, skall vara det forna St. Martinsklostrets nedrifvande. Man väntar ett dekret angående myntsystemet, hvilket påbjuder samma system som det, hvilket antagits af Frankrike, Belgien o. s. v. Handelsplatserna å kusten ha länge varit för detta system. I Madrid, Malaga, Valencia, Saragossa och Barcelona ha nationalverkstäder upprättats. Vi hoppas med Times, att detta endast är en undantagsåtgärd, vidtagen på grund af den rådande arbetslösheten och nöden, hvilka annars skulle kunna under närvarande ovissa förhållanden drifva massorna till för säkerheten farliga upptåg. Det italienska sändebudet grefve Corti är den förste af alla i Madrid accrediterade diplomater, som aflagt officielt besök hos Spaniens saktiskt bestående regering. Det första, som uppslogs å börnet till kongl. slottet d. 29 Sept. efter drottningens flykt och det allmänna upproret, var ett plakat med inskriften: Esta casa se alguila (Detta hus kan genast få hyras). Louis Blanc har icke rest till Madrid, utan sitter i godt mak qvar i London och skrifver bref till parisertidn. Le Temps. Anföraren för det liberala partiet i England, Gladstone, har nu äfven utfärdat sitt valmanifest, i hvilket det heter: Målet för en verkligt liberal politik är att genom rättvisa, men bestämda åtgärder, lätt göra lagens namn på Irland Nka aktadt, som det är i England; att göra det aktadt, i det man väeker kärlek till detsamma; och att väcka denna kärlek, i det man i folkets själ framkallar den öfvertygelsen, att lagen är l en vän och icke en fiende, allag vån, men isynnerhet deras som mest behöfva dess skydd. Ett af medlen till detta måls ernående ser han i upphäfvandet af den protestantiska statskyrkan på Irland. Från Capstaden ha ingått underrättelser om unnfärkfen af ännn ett gnldfält rikare än ————76 —— — — —et — ö — ————-B:rcrnnkt fKö —24