Göteborgsposten – 14 oktober 1868, sida 1

och Frasers bedrägeri var för tydligt. Allan hade systematiskt narrat mig; han hade legt en desertör vid namn Shorter till att agera prest. Han hade tagit allt hvad jag egde. Jag vill ej upprepa för dig de förslag han gjorde mig. Men hvad du än har hört så svär jag dig att vi från detta ögonblick voro åtskilda och att det å min sida uppstod ett hat till honom som ej tusen lif som hans kunde släcka. — Han är en skurk, men glöm ej att ni är qvinna. — Jag talar som en qvinna, en förnärmad och kränkt qvinna, som är sina barns skam, men som dock har en qvinnas känslor och en moders hjerta (åter gick hennes barm i häftiga vågor). — Jag mottog Frasers anbud att bli föreställd för rajahen af Auripore. Jag såg derigenom en utsigt att rädda mig från den förhatlige skurkens klor. Jag kunde sjunga, spela och dikta, som de infödda furstarne sätta värde på. Du behöfver ej blygas öfver mig och mitt förhållande till honom: den stackars förorättade fursten var en man af ära. Jag ville blott önska att mina kristna vänner liknade honom; men han blef olycklig öfver den förödmjukelse som han blef tvungen att lida. Han var god och ädelmodig, tyckte om jagt och längtade efter ett bragdrikt lif, såsom afkomling af en lång rad af krigiska konungar. Ni erbjödo honom en anställning i ett infödt regemente, i hvilket han i lyckligaste fall kunde avancera till kapten. Civilisation och kristendom kom till honom i form af tobak, spirituosa och osedliga bilder, hvaraf följden blef att den man som skulle kunnat fylla en plats i sitt lands historia dog som en half idiot. Men