Göteborgsposten – 14 oktober 1868, sida 1

ning af förslaget, som åligger vederbörligt utskott. Enl. inhändigade underrättelser från Norge har föreningsaktsförslaget icke tillvunnit sig några synnerliga sympatier, och här torde deras antal vara ytterst ringa, som gjort sig besvär att om förslaget taga närmare kännedom. Antingen det antages eller förkastas här eller i Norge, är jag fullkomligt öfvertygad derom, att det definitiva beslutet icke skall åstadkomma någon sensation. Och hvarföre? Jo, emedan antagandet af denna statshandling icke är pressant och icke heller är af några vigtigare yttre omständigheter påkalladt för det närvarande. Sinnesstämningen har, under den tid som förflutit sedan önskvärdheten af en ny föreningsakt uttalades och beslutet fattades att förslag till en sådan skulle utarbetas, högst väsendtligt förändrats och blifvit lugnare, att icke säga rent af indolent för saken. Det är ganska troligt att flertalet af våra riksdagsmän skola tänka och möjligen äfven i valda ordalag säga: Anser sig Norge icke vara i behof af en fastare anslutning till Sverige, så skola vi ingalunda derpå yrka. Från vår ståndpunkt äro bristerna inn gällande föreningsakt lyckligtvis icke större än att vi godt kunna fördraga dem. Naturligtvis måste konungen från sin ståndpunkt strängt hålla på och äfven lifligt önska, att den nya föreningsakten blir af de begge representantförsamlingarne antagen; men om så ieke sker, är det dock föga troligt att verkan deraf skall blifva en ministörförändring ens i Norge, och ändå mindre här. Sådana omständigheter kunna visserligen inträffa — t. ex. politiska kalamiteter — då en fastare förening mellan Sverige och Norge blir absolut nödvändig, men då kommer den ock att ega rum; uppgörelsen verkställes då säkerligen ganska lätt, och i samma mån skyndsamt som faran är hotande.) Den oroväckande ställning som ett stort antal arrendatorer af frälsehemman i Skåne intagit gent emot sina husbönder, och som haft till följd arbetsvägran, processer och vräkningsdomar, har föranledt justitiekansleren att afresa till Skåne och att öfvervara tingsrättens i Herrestads härad handläggning af tvistemål emellan ofvanantydda parter. Men på målens afgörande kan naturligtvis justitiekansleren icke inverka. Uppgiften i en af Ystads tidningar att justitiekansleren skulle hafva anmodat häradsnämnden i Herrestad att meddela under hvilka egendomar arrendatorerna äro hårdast beskattade och att formligt protokoll derom upprättats, måtte hvila på ett missförstånd eller hafva tillkommit genom en felaktig uppfattning. Med någon slags pröfning af arrendevilkoren kan justitiekansleren under intet vilkor taga befattning. Tvistefrågan, som på ett eller annat sätt måste lösas, är helt enkelt den om åboarnes påstående att de hafva besittningsrätten till hemmanen, är lagligen grundadt, och om dessa åboar endast äro skyldiga att till busbönderna erlägga den gamla räntan. Men i afseende derpå kan justitiekanslern endast hos K. M:t göra framställning om önskvärdheten af en laglig undersökning, ehuru det torde blifva ytterst svårt att utfinna en laglig torm för en sådan undersökning, såvida den ej vid häradsrätt skall företagas, hvilket i alla händelser står arrendatorerna öppet att påyrka i stämningsväg. Åtskilliga ledamöter i riksdagens Första kammare hafva afsagt sig förtroendet. Åliggandet medför ganska stor kostnad för de ledamöter hvilka icke äro bosatta i hufvudstaden eller annars vilja tillbringa vintern der. Det är således ganska förtjenstfullt att så få representanter, som fallet nu var, afträdde. Ibland de nyvalda torde gretve Gösta Posse intaga en alldeles egendomlig ställning, och hans ställning i Första kammaren torde blitva icke mindre egendomlig. Tidningarne inom det län der han blifvit vald ha temligen otvetydigt antydt, att hans val tillvägabragts genom intriger. — Hittills har Första kammaren temligen oförbehållsamt visat sin missaktning för de ledamöter, hvilka på samma sätt som grefve Gösta Posse der beredt sig inträde. Man undrar derföre huru han skall tagas emot och huru han skall taga sig ut i Öfverhuset, der man strängt håller på god takt och fin ton. Hvad skall han uträtta der? ) Dessa yttranden må stå för korrespondentens egen räkning. Det Kan neml. lätt visa sig, att den önskade revisionen är bvarken mer eller mindre än en nödvändighet, som bör i tid vidtagas. Red. af G.-P. -3n33:3 t —