Göteborgsposten – 14 oktober 1868, sida 1

Doktor Bradyv). Af P. H. Russell. —— — Han har varit mitt lifs onda genius! Det var han som förmådde mig att sända dig till Irland; jag egde litet penningar och några dyrbarheter, och han svor på att han skulle göra mig rik och behandla dig som sin son. Jag gaf efter och var förlorad. Vårt giftermål — ty jog trodde verkligen att vi voro vigda — hölls hemligt; men hang bröllop med en ung dame i Hyderabad, som var så ful att blott han kunde ha mod att taga henne oaktadt alla hennes rupier, blef ej doldt. Och då jag gjorde anspråk på att bli erkänd som hans äkta hustru — jag stod i begrepp att bli moder — då först visade sig skurken i sitt rätta ljus med hela utsträckningen af hans skamliga gerning. Hvad jag än förut kan ha varit så förändrade jag mig då och blef — hvad jag nu är. Hon brast i tårar och snyftade bittert. — Hon spelar komedi, tänkte jag; tro henne ej! Efter en liten paus fortfor hon: — Jag stod allena, värnlös och öfvergifven; jag hade ingen att vända mig till. Jag tänkte på Denis Desmond; men hans sista bref var mig nog! Beviset för min dårskap — ) Fortg. fr. N:o 238.