Göteborgsposten – 13 oktober 1868, sida 2

gen roligion, som ni säga. Ram och Shiva, Mahomed och den heliga jungfrun, Vishnu och treenigheten voro ett för mig. Hvem skulle lära mig något? All den lärdom jag fick bestod i bazarens sqvaller eller mina infödda tjenares prat. Af medlidande blef jag räddad från att dö af svält och nöd. Jag såg mig om i verlden och gjorde mina egna slutsatser, ehuru jag blott var ett barn, och jag fann att ni alla blott tillbedja Mammon i trots af att ni föregifva er tillbedja Gud. Hvarföre äro ni alla komna till Indien? För att göra de infödda godt? Ni låta deras tempel falla i ruiner, deras brunnar förstöras, låta allt hvad de ega bli ödelagdt utan att offra en tanke på dem, utan att ha ett uns af känsla qvar för deras sårade stolthet? Det är humbug med er, alltsammans! De unga damerna komma hit för att bli vigda vid mammon och männerna blott för att hemta guldet. Hvad är det som drifver er att arbeta och att göra hvad ni kalla era förbättringar? Är det kärlek till de infödda eller till guldet? Ni tala om våra zenanaber och haremes, våra vanor och böjelser! Jag säger dig att jag känner vårt folk i botten; men jag känner äfven lifvet bland de hvita. Man har berättat mig hurudana de kristna furstarne och ädlingarne äro, jag vet hurudana våra furstar äro och jag svär dig att den stora skilnaden mellan dem blott är att era äro hycklare, men våra cj. Jag beslöt att jag skulle bli rik, kosta hvad det ville. Din far — en tapper och rask karl — var ej rik, det visste jag; men han skulle en gång få Lough-naCarra och kanhända äfven Kilmoyle. IIan svor mig att så skulle det ske. Jag hade en oändlig hop tillbedjaro; men