Göteborgsposten – 13 oktober 1868, sida 1

v UEEU UT Ye — på hafvet, tumlande sram mellan de oroliga vågor, som gör skeppets befälhafvare och hans kajutvakt så mycken förargelse. För en del af åskådarne syntes likväl den oväntadt biträdande amatören vara allt annat än välkommen, och de starka blixtarne, som lyste in i teatersalongen, jagade färgen från mer än en åskådarinnas kinder. Hästens klokhet. Då en resande för någon tid sedan sent en afton var stadd på väg till sitt hem, beläget i Westergötland, stannade hans häst plötsligt och kunde ej, hvarken med godo eller ondo förmås att taga ett steg vidare. Mörkret var så djupt att man ej kunde se hvad som vållade detta hästens tilltag, hvarföre en den resande åtföljande dräng steg ned från åkdonet för att undersöka förhållandet. Han fann då liggande midt framför hästens fötter tvärs ötver landsvägen en menniskokropp, hvilken till en början syntes liflös, men så småningom började röra på sig. En vandrande gesäll, uttröttad af marschens mödor och måhända äfven berörd af något fluidum, som kommit honom att ej så noga reflektera öfver det vådliga i den plats han valt till sängkammare, hade lagt sig att sofva midt på vägen och skulle måhända aldrig ha vaknat mera om ej det kloka djurets instinkt kommit det att tvärstanna i sitt lopp. Ett sorgligt öde. Man torde erinra sig att för några år sedan mycket omtalades en af arkitekten A. E. Rudberg förfärdigad och i Stockholm exponerad modell till ombyggning af hufvudstaden Åinom broarne. Den snillrike mannen rönte ej af vederbörande det tillmöteskommande, som han hoppats på och onekligen också förtjenat, utan råkade, sedan han nedlagt många år och åtskilliga tusentals riksdaler på sitt verk, i ekonomiskt obestånd samt nödgades i fjol göra konkurs och med smärta se frukten af så mycket arbete, så många försakelser å konkursauktionen bortslumpas för en spottstyfver. Förtviflad, såsom den, hvilken finner sig misskänd för en stor id lätt blir, och sedan han gradvis sjunkit, har han nu nyligen hamnat på — Dillströmska inrättningen. Så berättar en Stockholmskorresp. till Nerikes Alleh. Konstnotis. Den talangfulle landskapsmålaren Palm har nyligen fullbordat en tafla: Civita Castellanas stadsport; insurgenternas aftåg från staden i slutet af Augusti 1849, hvilken i P. T. beskrifves på följande sätt: Civita Castellana är en mindre stad ungefär 10 mil från Rom, på vägen till Florens, belägen på en höjd samt omgifven af ringmurar och torn, af hvilka några äro innebyggda mellan klipporna. Den utgjorde ett godt bålverk under medeltiden. Sedan fransmännen intagit Rom 1849, vände de sig emot de smärre fästningarne kring Rom, och då äfven emot Civitå Castellana, som insurgenterna lemnade genom den på konststycket framställda stadsporten, sedan fransmännen skjutit bråche på motsatt sida af fästningen, hvarvid åtskilliga af insurgenterna sårades. Vi se här deras aftågande. De främsta figurerna äro temligen stora, större än vanliga staffagefigurer, så att taflan utgör på samma gång en genretafla och en vedutamälning samt har sitt särskilda intresse deraf, att den berör ett af de momenter, som med ungefär ett tiotal af år föregingo de skilda italienska staternas sammanslutning. Konstnären, som lärer lemnat en trogen framställning af den händelse, hvaraf han sjelf råkade att vara ögonvittne, har tecknat figurerna med berömvärd säkerhet. Det är mycken rörelse i marschen, så att åskådaren af taflan tror sig vara ögonvittne till sjelfva händelsen. Konststyck et gör eit särdeles behagligt intryck. Amnet är dessutom väl valdt och af värde såsom en illustration för ett moment af vår tids historia, så att vi skulle vara färdiga tillråda artisten att låta det i träsnitt återgifvas af CIllustrated London News, verldens mest spridda illustrerade tidning. En baptistvigsel egde rum i Betel-kapellet i Örebro d. 5 d:s på aftonen emellan mjölhandlaren J. E. Hellström och klädsömmerskan H. G. Levin. IIogtidligheten inleddes med psalmsång, derefter hölls ett religiöst föredrag, hvarefter brudparet framträdde till ett med blommor och grönt smyckadt bord nedanför predikstolen. Vändande sig till församlingen förklarade brudgumen och bruden, att de togo hvarandra till äkta makar, och lofvade att obrottsligen älska, stödja och vårda hvarandra, och till ett förbundstecken öfverlemnades och mottogs en ring. De båda, som sålunda enat sina öden, utbådo sig församlingens förböner. En bön och ytterligare ett par sånger afslutade akten. Wexiö apotek med privilegier, vasa och droguer har den 1 d:s, efter föregånget köp, öfvertagits af apotekaren Knut II. Rydberg. Köpesumman för det hela uppgifves avra 100,000 rdr.