Göteborgsposten – 10 oktober 1868, sida 1

BIIVAauu SJ ÖSHAUUL, ducCet br Ben vCI DVI VILLLaAVVAD at S. Larmoch Bazargatorna, Sahlgrenska sjukhuset, Engelska kyrkan, Elementarläroverkets hus, Rosenlunds fabrik, Gasverket, artillerireg:tets etablissement på Otterhällan, qvarteret omkring Fisktorget, alla dessa byggnader, af hvilka nu en stor del äro prydnader för staden, voro då framtidsfunderingar, på hvilka man knappast vågade tro, och hvem skulle väl för 30 år sedan vågat drömma om en sådan Strandgata, som den förbi Sjukhuset fram till Rosenlund, hvem om en sådan trappa som den nedanför Fisktorget — och hvem om sådana debetsedlar som nu för tiden? Den tiden man fick frakta sig ut till Klippan i vagn eller omnibusar — ty de bära ännu i dag syn för sagen att ha varit med år 38 ren och varit gamla då — för att der stiga ombord på Prinds Carl eller någon annan ångbåt och anträda en utrikes resa, som då ansågs för något så märkvärdigt, att den beskedligaste medborgare, som varit utomlands, genast blef en celebritet inom samhället; den tiden var det nog svårt äfven för den djerfvaste och lifligaste fantasi att kunna endast 30 år derefter förvänta en Skeppsbro sådan som den, hvilken i dag sträcker sig från S:t Eriks hörn och fram till Jernvågen och derifrån man direkte kan promenera ombord på komfortabla ångare, färdiga att föra en till alla verldens hamnar. För 30 år sedan var Gustaf Adolfs torg, denna nu städse — med undantag af den trefliga islossningsperioden — snygga och städade plats, icke hvad den i dag är. Der Börsen nu höjer sin så mycket omtvistade kolonnerade fagad, från början afsedd att vara flygeln till en praktbyggnad, upptagande hela denna sidan af torget, stod en gammaldags ruskig byggnad, i dagligt tal benämnd Engborgs källare, i hvars portgång menageri och annat apespel förevisades. Handelsbörsen hölls då på undra botten i Rådhuset, likvisst under tak, icke som i den hedersmannen Cedsrbourgs tid uti de helt nätt utzirade hvälfda gångarne, med igenombrutna öpningar åt Bårggården. Och hvem igenkänner väl i dot ståtliga hus, som, nu snart fulländadt, reser sig hörn mot hörn med Kommendantshuset den antika byggnad, som endast för några månader sedan genom sina små fönsterrutor kisade ut öfver torget? Ty, medgen godt foik, att det här är was anders, Än fordom i tiden vårt gamla BronandersL! Hjeltekonungens bild stod icke den tiden med utsträckt finger på torget, då stodo der helt andra bilder, lefvande bilder, hederliga Hisingsbönder och deras gummor, uträckande sina händer hela dagen mot hugade spekuUmter i morötter, potatis och persilja. Der, hvarest så många rörliga qvinnotungor fordom slamrade, höres nu intet annat slammer än det från sabelbaljorna utanför Högvakten. Den fromme Gustaf II Adolf vänder ryggen åt denna, kanhända älskar han icke ställen, der aflösning går för sig, utan att syndabekännelse göres. Här göra, vi halt i våra jemförelser, ty hvad vi här åsyfta kan dessvärre icke kallas ett framåtgående. Innan vi lemna gator och torg, vilja vi dock påpeka en extra olägenhet som Kungsgatan, oafsedt sina många å trottoirerna framspringande trappor, erbjuder. Utanför ingången till Brödraförsamlingens hus finnes neml. en så att säga artificiell remna i trottoiren, åstadkommen derigenom, att mellan tvenne stenskifvor med afsigt lemnats en öppning, tillräckligt stor för att bilda en miniatyr-afloppsrännsten från Brödraförsamlingens gård. Denna remna har emellertid flera gånger varit de trafikerande till hinder och senast härom afton, då en liten flicka ganska betänkligt vrickade en fot i densamma. Brödraförsamlingen skall säkerligen vara den förste att tillse det ingen af Åde små stöter sin fot å stenarne utanför dess bönehus. Den förflutna veckans förnämsta vofkentliga nöje torde kreatursutställningen i Onsdags ha varit. Bland de utställda djuren belönades äfven denna gång med första priset ett kreatur från ryttmästare Birger Staöl von Ilolsteins väl renommerade ladugård å Heagård i Halland. Men så var det också en ko, som varit i Stockholm och äfven der vunnit pris. En annan utställning pågår i Museum. Det är den fruktutställning, hvartill de af hr O. Eneroth hitsända utmärkta profverna från flera af landets förnämsta trädgårdar bilda grunden. Här heter det dock: Se, men inte röra; detta är förbjuden frukt, men några trappor längre ned i källarvåningen lockar hr Fr. Måählenbocks magasin med om icke fullt så läckra dock ganska smakliga frukter af alla slag. Den tilltagande freqvensen i detta tillåtna paradis bevisar bäst att det ibland verkligen går för sig att låta bocken agera trädgårdsmästare. Vår tid är förlosningarnes, åtminstone här i Göteborg. Knappast någon dag går förbi utan att några små svarta krumilurer på en