Göteborgsposten – 10 oktober 1868, sida 1

staf Adolfs torg och dess omgilningar. — KIaAgoma! från Kungsgatan. — Från kreatursutställningen. — En annan utställning. — Ett ordspräk på skam. — Skämt eller allvar -förlosning eller giftermål. — Också en presentation. Få städer i Sverige torde under de sista 30 åren ha undergått så genomgripande förändringar som Göteborg. Den, som under denna tidrymd icke besökt vår stad och plötsligt blefve förflyttad hit, skulle svårligen kunna känna igen sig. Icke nog med de rentaf nya stadsdelar, som uppstått, de gamla ha blifvit så uppsnyggade och försedda med -så mächta stora och artiga hus, för att tala i gamla stilen, att den holländska prägel, som staden då ännu bibehöll, nu totalt försvunnit. För 30 år sedan var det vackra och välbyggda qvarter som nu afslutas af den ståtliga Stora Nygatan en upplagsplats för skräp och smuts, stenoch grushögarne derstädes, lemningar af de gamla fästningsvällarne, ypperliga ämnen till gömställen och fästningar i smått under den ystra barndomens lekar. Stranden midtemot, der nu Trädgårdsföreningens park höjer sina stolta kronor och utbreder sin blomsterprydda gräsmatta, tillhörde då den nakna, men betesfriska Segerlindska ängen, der hundradetals nöt (fyrbenta) den tiden hade gin törnöjelse i ljuf okunnighet om Mary och hennes vederlikar, lugnt idislande sin enkla föda, säkra om att aldrig behöfva bita i gräset 3 utländsk. jord, men beredda att på en vink af hrr Wollenberg, Durchbach eller Peters gjuta sitt blod för svenska folket. Der nu Jernvägs-stationshuset visar sin lappade fysionomi, thronade då länshäktet och derinvid den hvitrappade byggnad, hvarest spisgästerna på den okvannämnda Segerlindska ängen fingo en slutlig ändalykt, stadens slagtarhus. Kungsparken var en enkel och anspråkslös trädgårdsanläggning, ett slags kålgård åt det småtrefliga tullhuset utanför hvilket kronans tjenstemän dageligen och natteligen stodo beväp