Göteborgsposten – 9 oktober 1868, sida 2

— Roab? Roab? Det är ju namnet på det ställe der jag hölls fången. — Ni kan också vara säker om att Fraser står bakom alltsamman, — Det är sannt, ni vet väl att ranecn, er älskvärda mor, ryckt ut i fält med de upproriska. — Ja, tyvärr, jag har sett henne, liksom jag sett Allan Fraser. — Ni har sett er mor — ni, och ni lefver ännu! — Samma afton jag stötte till Dobsons regemente och vårt läger blef öfverrumpladt anförde hon en afdelning. Hon var blott ett par alnar från mig. Jag såg tydligt hennes ansigte. Hon är ännu mycket, mycket vacker. — Och hvad gjorde de? —-De förde en sårad europe som jag ej kunde se med sig bort. Det var en man som vårt kavalleri funnit samma morgon. — Hvem kunde det ha varit? Ingen visste det, säger ni. Gud hjelpe honom, hvem han än är; han har fallit i en tigrinnas klor. Vi skola blott hoppas att det ej är någon som vi hålla af. Jeg gick vid sidan af Mabels bärstol. Hon — den stackars lilla varelsen, som jag en gång misstrodde — berättade mig alla sina sorger; men så länge Marys öde var ovisst, förmådde jag ej höra på henne med intresse, tillochmed ej då hon berättade mig den förvånande nyheten, att Maurice Prendergast från Persien ankommit till Oude. Till Persien hade han rest som rysk utskickad sedan kriget på Krim var slutadt. Han hade i Indien gjort gemensam sak med de upproriska och hade på Frasers föran