Göteborgsposten – 9 oktober 1868, sida 2

lata 5 Imas att anstränga SIDA kralter. Dotta är ofvergående ansträngningar, tomma och flyktiga sträsvanden. Den slutliga segren skulle, om vär kyrka dukade under, tillfalla den makt, som i stället för vår suveräns myndighet skulle sätta en främmande furstes öfverhöghet, den makt, med hvars tradition, lära, disciplin och inre inrättning vår kyrka allena hittills förmått att kämpa, och äfven detta endast med understöd af ett beslutsamt och henne tillgifvet folk. Disraeli låter här tydligt förstå, att han fruktar för protestantismens öde i England, om dess statskyrka i Irland blir upphäfd, emedan denna ö då skall fullständigt komma i påfvemaktens klor, med hvilken gam staten skall nödgas föra en häftig kamp, den der måste försvaga England. De katolska böjelser, som gripit på senare tiden äfven de högre klasserna i sjelfva England, skulle förmäla sig med påfvemakten på Irland och undergräfva den hittills rådande friheten. Det finnes ett medel häremot: det är att proklamera kyrkans fullständiga skiljande från staten. Men skall Disraeli för sitt partis skull våga taga ut detta steg? Såsom läsaren finner, lofvar den kamp, som stundar i England, att bli af det största intresse. Disraeli är ett snille och hans fina blick har redan funnit Gladstones och motpartiets Achilleshäl. I Birmingham har man sent omsider högtidligt aftäckt en staty åt James Watt, ångmaskinens uppfinnare. Sedan 1856 ha i London ej mindre än 3,000 gatunamn blifvit ändrade, eller alldeles utstrukna, det senare genom flera gators sammanslående till en. Dittills fanns det ej mindre än 100 Johnstreew o. 8 v. Drottning Victorias namn måste naturligtvis mångfaldigt begagnas, och ännu i dag finnes det en mängd Victoria-torg, Victoria-gator, Victoria-terrasser, likasom det ges Victoria-sängar, Victoriakorfvar och Victoria-stöfvelknektar etc. I Lördags gafs i London ett ånyo omarbetadt, fem-akters drama af Bulwer, kalladt Den rättmätige arfvingen. I Hull har ett magasin rasat och begraft bland ruinerna 40 personer, af hvilka 7—8 undkommo med lifvet. Hr Burlingame har med flera medlemmar af den kinesiska beskickningen haft sin första, endast formella sammankomst med utrikesministern. I London gör man ej så mycket af det likväl ovanliga fenomenet, som i Amerika. I City har en af de anseddaste köpmansfirmorna — Baring, Rotschild, Huth, Thomson and Bonar, Gibbs m. fl. — undertecknad anhållan cirkulerat, att lordmayorn måtte sammankalla ett möte, för att rådgöra om de understödsåtgärder, som böra vidtagas för de af jordbäfniogen hemsökta innevånarne i Peru och Ecuador. Förfärande regnströmmar omtalas från Schweiz och Norra Italien. Lago Magiore har stigit mer än 4 fot. I Raveno, Pallatza, Intra etc. ror man med båtar på de öppna platserna vid sjön och å gatorna. Mellan Biascu och Bellinzona intog Ticino hela dalens bredd. Många hus, tillochmed små byar ha försvunnit samt gator och broar förstörts, så att man talar om en skada af flera millioners värde. Den i kantonen Graubinden anställda skadan uppskattas till minst 1 million. Från Vals skrifves, att 8 hus bortslitits och 12 blifvit förstörda; hela Zavrailaslätten vid Camp af 3 geogr. mils bredd, således hela odlingsjorden i Vals, har alldeles bortspolats. Äfven från andra håll väntas jobsposter. I Frankrike synes man vilja följa vårt lands föredöme och införa vapenöfningar i skolorna. Från Paris skrifves åtminstone, att lärjungarne i de franska lycöerna och gymnasierna hädanefter skola från sitt 16:de år öfvas i vapnens bruk. Hertigen af Valmy, son till den bekante generalen Kellermann, har aflidit. Valmy var under restaurationen diplomat, sysselsatte sig derester mycket med journalistik och skref under sista åren i ÅPresse. Han var onkel till markis de Caux, Adeline Pattis man. Grefve Walewskis likbegängelse egde i Lördags med stor högtidlighet rum i Paris. Den kyrkliga ceremonien försiggick i den vackra Madeleinekyrkan. Kejsaren, kejsarinnan, prins Napoleon och prinsessan Mathilda voro representerade i tåget, hvari befunno sig alla ministrarne med undantag af Magne, som var borta, medlemmarne af hemliga rådet, ett stort antal senatorer och deputerade, generaler och amiraler, högre civila embetsmän och litterära notabiliteter o. 8. v., samt nästan alla främmande diplomater, som uppehöllo sig i Paris. Före och efter tåget gick en betydande truppstyrka under befäl af marskalk Canrobert. En stor menniskomassa, väl 300,000 personer, hade uppställt sig på de gator, genom hvilka tåget passerade, och det helsades upprepade gånger med kanonsalut. Vid grafven talade utrikesministern markis de Moustier, hvilken .