Göteborgsposten – 9 oktober 1868, sida 2

halsön och de partier, som här kifvas om makten. Då vi åter fästa uppmärksamheten på våra egna angelägenheter, efter det vi i ett halft tjog dagar varit upptagna i Topetes, Serranos och Prims upprorsproklamationer, så se vi, alt icke den ringaste förändring försiggått hos oss, hvad helst som än kan hända på andra sidan Pyrenerna. Tidn. Etendard förklarar med anledning af en af drottning Isabella utsärdad protest mot revolutionen, i hvilken hon omtalar Frankrike såsom sin allierade, att Frankrike ej har någon annan allierad, än det spanska folket och vill låta detta sjelft ordna sina angelägenheter. Nämnda protest finnes offentliggjord i La France och har i det väsentliga denna lydelse: Efter moget öfvervägande och allvarliga rådslag har jag funnit det riktigt att i en hög allierads stater söka den säkerhet, som är nödvändig, för att jag skall i denna svåra ställning kunna bandla på ett sätt, som osverensstämmer mel min egenskap såsom drottning och min förpligtolse att ofverflytta mina rättigheter okränkta på min son. Dessa rättigheter hafva sanktionerats af lagarne, nationen har erkänt och besvurit dem, och de hafva stärkts derigenom att de bostått i 35 år, rika på uppoffringar, omvexlingar och innerlig kärlek till mitt folk. Denna protest har den provisoriska regeringen i Madrid, såsom bekant, besvarat med att låta offentliggöra den, försedd med en inledning, i hvilken hen säger sig athålla sig från hvarje dom; nationen har sjelf dömt drottningens handlingar och den skall äfven döma öfver hennes ord. Emellertid synes det iberiska partiet börja allvarligt röra på sig och saknar ej all anledning att kunna hoppas framgång åt sina planer om en förening med Portugal under dennes konung. En ny tidning har börjat utkomma i Madrid, hvilken skall ha för ändamål att arbeta i denna riktning. Hon heter också Union Iberica. En till Portugal insmugglad proklamation, hvilken vill uppmana portugisarne att afsätta äfven sin dynasti och förena sig med Spanien till en iberisk republik, har der icke väckt någon anklang. Från Lissabon försäkras äfven, att Portugal förblifvit oberördt af den spanska revolutionen, hvilken naturligtvis ej har någon del i drottning Maria Pias helsotillstånd, hvilket ingifver läkarne allvarsamma farhågor. I Madrid firades d. 3 d:s en segerfest. Garnisonen och nationalgardet marscherade i parad förbi den provisoriska regeringen och general Ros de Olano. Alla husen voro prydda med flaggor. Nationalgardet lät framför sig bära ett stort banör med inskriften: Ned med bourbonerna! lefve folksuveräniteten! lefve undervisningsoch religionsfriheten! En deputation från studenterna i Madrid, hvilken kom för att lyckönska regeringen och tillika begära att återfå sina gamla (afsatta) professorer, blef mottagen i parlamentsbyggnaden. Kort derefter begaf sig en del af provisoriska regeringens medlemmar till sjukhusen, för att besöka de sårade från träffningen vid Alcolea. Samma dag på aftonen omkring kl. 7 höll marskalk Serrano till häst sitt intåg i staden. Han blef vid bangården mottagen af den provisoriska regeringen och talrika deputationer. En så stor folkmassa hade strömmat till, att marskalken och hans svit måste rida steg för steg. Luften genljöd af oafbrutna jubelrop och glädjesalfvor. De i Madrid bosatta engelsmännen, hvIilka d. 1 Okt. till provisoriska regeringen öfverlemnade en mycket smickrande lyckönskningsadress, emottogo dagen derpå följande svar: Juntan har med outsäglig hänförelse läst det varma och ädla uttalandet af vänskapliga känslor för Spanien, som Albions barn tillställt dem, Jal I dag sodes en ny nation, hvilken under frihetens fruktbringande välsignelse skall hjertligt trycka det engelska folkets hand, hvilket redan för två hundrade år sedan vetat tillkämpa sig friheten. Habsburgarne och bourbonerna hafva förqväft ,vårt nationala lif. Först nu stiga vi upp ur den graf, i hvilken vi voro nedsänkta. Men vi resa oes denna gång, för att icke ånyo återfalla i de gamla villfarelserna och felstegen. Vi skola mottaga och införa hvarje framsteg och hvarje nationeloch moralisk förbättring, som finnes hos de folk, hvilka före oss språngt sina bojor. Juntan tackar Albions ädla söner! Reformligan i London höll i förra veckan ett möte, för att antaga en lyckönskningsadress till Madrids borgerskap. Englands premierminister har utfärdat sitt valmanifest, i hvilket han högt uttalar sig mot upphäfvandet af den protestantiska statskyrkan på Irland. Det heter i detta manifest bl. a.: För den religiösa frihet, af hvilka alla H. M:te undersäter nu lyckligtvis njuta, hafva vi att tacka reformationen och suveränens ställning såsom otateus representant i såväl verldsliga som kyrkliga ting. Detta är bälvorket för vår andliga frihet. Så länge statens och den nationala kyrkans förbindelse genom en protestantisk suverän består här i landet, är den religiösa friheten betryggad. Denna säkerhet angripes nu på mångfaldigt sätt; men i den splittrade verksamhet af många partier skönjer man en bestämd makts inflytande. Filosofen må smickra sig med, att han befrämjar det upplysta framåtskridandets sak; a ldbbarlastan må af hannet Am burbkleoa omwataen ss palt