Göteborgsposten – 9 oktober 1868, sida 1

XV. Åter räddad. Då jag i min förunderliga drägt stod midti en grupp officerare af Dobsons regemente — ty det var just detta regemente som på ett så underbart sätt kommit till min räddning — och mottog lyckönskningar och nödgades besvara hundra olika frågor, förekom det mig att kamraternas utseende ej bådade goda nyheter. — Förlåt att jag afbryter er, öfverste, sade jag, men har det ej kommit underrättelser från Auripore? — Jo, det lyckades de våra att tränga in i staden. — Det är ju fägnesamt — och sir Denis och garnisonen? — Ni skall straxt få höra alltsammans, men för ögonblicket ... — Ett ord blott, afbröt jag honom ånyo, är sir Denis i säkerhet, kan ni gifva mig någon underrättelse om damerna — om miss Butler? Om ni visste, mina herrar, huru jag ... — Det harmliga är att vi ej äro i stånd att säga något bestämdt. Saken är nemligen den att vi ej kommo så lyckligt ifrån att lemna undsättning ; vi hörde till Potters division som drog ned mot den öskra sidan. Den gamla käringen Muddell skulle ha afskurit de upproriska på vestra sidan, så att de blifvit trängda ned mot Nepaul. Garnisonen hade blifvit reducerad till minsta möjliga antal, men f-n tage mig om ej sir Denis och gamle Tickler höggo