Göteborgsposten – 9 oktober 1868, sida 1

tecken till verksamhet. Ingenting höres ännu om militärbefälhafvaren Ros de Olano, och det enda programmet för de goda saker som spanska nationen har att vänta innehålles i det senast utgifna numret af Novedades. Främst bland dessa står, som jag nämnt, religionsfrihet; dernäst kommer upphäfvandet af religiösa brödraskap och associationer, undervisningsfrihet, press-, associationsoch arbetets frihet; jurydomstolar, folkets suveränitet, allmän omröstning, afskaffande af dödsstraffet, kommersiela och finansiella reformer, broderskap med alla liberala regeringar o. s. v. Om vi se på namnen inom juntan synes det som skulle progressisterna och de förenade liberala (ODonnells parti) gå hand i hand och de skola förmodligen bli representerade i den provisionella regeringen af Serrano och Prim. Må deras förening länge välsigna landet med fred och enighet! Men vi ha ej glömt att för två år sedan dessa båda partier möttes i en blodig strid. Skulle en skism åter uppstå, är det all utsigt för att progressisterna skola vinna segern. Det finnes för närvarande intet namn så populärt i Spanien som Prims; profetian af dem som år 1866 voro så säkra på att flyktingen från Aranjuez skulle vara tillbaka inom ett par år, en lika stor man som han någonsin törut var, har visat sig vara sann såväl i afseende på sjelfva tilldragelsen som på dess datum. Progressisterna äro emellertid delade i konstitutionella progressister och demokrater; dessa senare äro tillräckligt starka i juntan. Iberianerna, eller de som hylla Spaniens och Portugals förening, äro likaledes starka.