Göteborgsposten – 8 oktober 1868, sida 1

vänskapliga känslor för Danmark äfven vid detta tillsalle på ett så hjertligt sätt gifvit sig tillkänna (ja! jal). De förtroliga underhandlingar, som den kongl. preussiska regeringen redan för längre tid sedan inledt med Oss om ett utförande af den i Pragerfredens art. 5 bebådade fria omröstning, ha hittills ej ledt till något resultat. Vår uppfattning af, hvad rättvisa och båda staternas välförstådda intressen i denna sak fordra, är oförändradt densamma, och Vi måste anse det för Vår förnämsta pligt att icke medverka till något afgörande, som, utan att tillfredsställa befolkningens önskan, skullv kunna bereda riket framtida svårigheter gentemot en stat, med hvilken det är Vår önskan att bevara ert uppriktig, vänskapligt förhållande. Vi äro öfvertygade om, att den kongl. preussiska regeringen icke kan annat än gilla dessa asseenden, och Vi hoppas, att det skall kunna lyckas att på detta gemensamma erkännande grunda den så länge motsedda öfverenskommelsen. De danska tidningarne gilla enstämmigt denna del af trontalet, hvars sjelfständiga hållning man måste erkänna. Politiskt. Times berlinerkorresp. skrifver under d. 30 Sept. bl. a.: Under de sista fjorton dagarne hafva från Paris meddelanden gjorts svenska och danska regeringarne, hvilka synbarligen hade till ändamål att förbereda dem på att välja mellan att ställa sig på Frankrikes eller Tysklands sida. Det är föga tvifvelaktigt, att Sverige föredrager neutralitet. Dess befolkning är af försighet emot att engagera sig och dessutom näppetigen i den ställning, att det kan glömma Rysslands farliga grannskap. Annorlunda är förhållandet med Danmark, hvars regering, om jag är riktigt underrättad, såsom ett bevis på dess anslutning, lofvat omnämna den nordslesvigska angelägenheten i det trontal, som konung Christian skall om få dagar hålla. — Detta omnämnande har verkligen skett. Skulle således någonting verkligen vara i görningen? Litteratur. Messiasideen eller Det af Jesus. predikade Gudsriket, af Nils Ignell. Stockholm, L. J. Hierta. Den skrift, som här lemnas i allmänhetens händer, är, enligt hvad förläggaren i ett förord upplyser, funnen bland den för tidigt bortgångne författarens efterlemnade papper, och skall helt visst, vår anmälan förutan, komma att omfattas af allmänheten med allt det intresse, som författarens personlighet och högstämda behandling af ämnet här kunna fordra. Den lilla boken utmärker sig för en klarhet och en följdriktighet i tankegången, hvilka bättre än något annat bevisa, att på Ignell kunde med allt fog tillämpas Pauli betydelsefulla uttryck: Jag vet på hvem jag tror! Här förmärkes intet af detta obestämda famlande efter dimmiga tankebilder, som annars vid behandlingen af här förevarande ämne äro så vanliga. Den utvecklade iden antager småningom en lefvande gestalt, en verkligt konkret form, hvilken träder från tankeexperimentets moln ned i det praktiska lifvet och öfver detta utgjuter sitt väsendes innehåll, som är kärlek i samfundet såväl som individen. Man erfar vid genomläsningen af denna bok en känsla, motsvarande under en het sommardag vandrarens vid källans svalkande våg. De förtorkande, förqväfvande dogmerna vidga sig ut, för att lemna rum åt det andliga lifvets renande, svalkande luttdrag. Bokstafven spränges, såsom puppan, för att gifva rymden fri och verkande lif åt psychen. Religionen står upp förandligad på sin historiska grund — och tjusade, hänförda göra vi oss med henne förtrogen. Det är en gammal bekant: hon har redan länge hos oss bott inne, drag för drag återfinna vi den kära, hon blir mer uch mer vårt inre föreställningslif, ännu oförvansklig efter sekelgamla sträfvanden att vanställa henne, och vi instämma till fullo med den bortgångne tolkaren af religionens sanning i dessa hans slutord: Den svaga utbredningsförmåga, kristendomen uader loppet af senare sekler visat, bar icke litet fästat uppmärksamheten. Han har, i synnerlig motsats till de segrar, dem han vann, under det han ännu förföljdes, knappt utbredt sig i någon märkbar män, sedan man upphört att predika honom med svärdet. Om han än vunnit något insdeg hos vilda folk på Australiens dar och annorstädes, har han ej blifvit omsattad af de folk, som stå oss närmast i odling. Han har ej dragit till sig de midt ibland oss boend ! NN RN EEE SKETT ES