Göteborgsposten – 5 oktober 1868, sida 1

Doktor Bradyv?). Af W. H. Russell. Jag var allena med de döda och sårade, det enda offer på hvilken den framträngande skaran kunde tillfredsställa sin hämnd. Jag kände att det ej skulle vara så bittert att dö, när jag blott kunde dö för henne. Skaran flög förbi mig, och under det den rörde sig i riktning mot tilten till, hörde jag en klar och genomträngande stämma ropa på hindostanska: — Kom ihåg att här är ingen tid att förlora; lägg honom straxt på båren, död eller lefvande, och sedan bort härifrån ! Jag böjde mig ned mot marken. Ett ögonblick derefter hörde jag liksom ett glädjeskri. Ryttarne kommo tillbaka tillika med en lätt kärra, på hvilken var placerad en bår. Vid sidan af åkdonet red en gestalt, som lutade sig åt sidan och blickade in genom gardinerna som omgåfvo båren. Den höjde på hufvudet. Blott ett par fot från mig såg jag det ansigte som jag så innerligt längtat efter att få se, och som nu var för mig åruktansvärdare än någon fiendes! Hvem kunde misstaga ig på dessa ögon — dessa ögon som strålade med en uns (Forts. fr. N:o 228,