Göteborgsposten – 5 oktober 1868, sida 1

22—— — — ———— Kyrkomötet i Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 1 Oktober. Kyrkomötets arbeten fortgå med en ifvei och uthållighet, som förtjenar det högsta lof ord. Mötets förhandlingar hafva nu i flerdagar börjat kl. 10, senast kl. 211 f. m. fortgått till kl. 2, stundom ända till kl. 4, der: efter börjats kl. 6 och fortgått tilllångt ut på aftonen. Ledamöterna kunna under tiden åtminstone Åröra på sig, kunna samtala med hvarandra och derigenom bereda sig någon hvila, eller åtminstone någon förströelse. Men så är icke fallet med erkebiskopen. Han fungerar oafbrutet som ordförande; han måste följa förhandlingarne med spänd uppmärksamhet, och han gör så äfven. Han ådagalägger en, vid den höga ålder han innehar, högst ovanlig själsoch kroppsstyrka. Ju längre mötet fortgår, desto mindre befogade blifva de på förhand uttalade suppositionerna rörande kyrkomötets stora obenägen. het mot tidsenliga reformer. Jag erinrade i mitt förra bref om mötets beslut att äfven lekmän skola deltaga i biskopsval. Mot detta beslut, mot denna eftergift från de kyrkliga ledamöternas sida, har man endast kunnat konstruera en anmärkning: allmänheten har icke fordrat denna eftergift. Det skulle således vara ett fel att presterskapet förklarat sig villigt afstå en hittills åtnjuten rättighet? Vid många riksdagar bar förslag väckts om ålderstigna och otjenstbara presters pensionering, men utan framgång. Här finnas dock hundratals ålderstigna och sjukliga prestmän, oförmögna att nöjaktigt fullgöra sina åligganden, men också urståndsatta att nöjak.