Göteborgsposten – 2 oktober 1868, sida 1

—III PURTIYILILDEUIN. 1608. — —— — —n—— —— vidtagna sundhetsätgärderna, ej skulle komma till stånd, så vore det en sparsamhetskänsla, som vore fullkomligt omotiverad. Den brist, som till en början uppkommer, kan med korta lån betäckas, utan ny uttaxering. Tal. visade, att vattenledningen i Stockholm bar sig förträffligt och fann det underligt att vi, som alltid berömt oss öfver vår allmänanda och med god smak sväljt berömmet derför, nu skulle tro att Göteborg fäster mindre et.——2. på renlighet än Stockholm. Det vore skam och nesa för Göteborg om denna fråga, efter att i så många år ha varit behandlad, nu, då det komme till kritan, blefve kastad öfverbord. Dr Nyström uppläste en skriftlig uppsats, i hvilken resorvanternas förslag till alla delar gillades såsom lemnande större trygghet. Det heter att stadens fattigare arbetare vid anläggningen skusle få arbetsförtjenst; men resultatet skulle blifva att arbetare från andra orter droges hit, så att fattigvården blefve ännu mera betungad än förut. Tal. erinrade om stadens tidigare skulder och påstod gentemot en artikel i H. T., att stadens beräknade utgifter betydligt öfverskjuta inkomsterna. Hr Lindström erinrade om att den i reservationen bestämda afgiften för vatten skulle afskräcka husegare från att teckna sig, då de, sedan de förut sålunda bundit sig, ej skulle ha någon utsigt att uttaga beloppen af hyresgästerna. Dertiill komme kostnaderna för vattevinledningen i husen, för reparationer o. 8. v., hvilket allt skulle afhälla husegarne för att teckna sig. Och det belopp som man genom teckning hoppades vinna skulle dock i alla fall bli obetydligt i jemförelse med den brist som till en början måste uppstå. En uteblifven teckning bevisar blott bristande intresse hos husegarne, ej hos allmänheten, hvilken saken rörde. Trodde att inkomsterna blifvit för högt beräknade, men om någon beskattning framdeles skulle komma i fråga, skall man helt visst vara mera benägen för en sådan än man är nu, då man skådar saken på afständ. Husegarues förbindelse gäller för öfrigt ur juridisk synpunkt ej det ringaste. Tal. erinrade slutligen om att i Stockholm förses blott en ringa del af staden med vatten. Hr Berger instämde med dem som anse att vattenledningens vara eller icke vara stode på spel genom antagandet af reservanternas förslag. Tal. trodde sig dock kunna säga att den af reservanterna, som an ej var närvarande, på intet vilkor skulle velat skrifva under reservationen om han trott att vattenledningsfrågan derigenom skulle falla. Tal. erinrade om att fastighetsegarne ha helt andra intressen än stadens innevånare, hvilka fullmäktige representerade. De äro ej sådana vänner af vattenledningen som stadens innevånare, utan bland dem funnes ett stort parti, som vore dess uppenbara fiender. Det blir nemligen ett tvång för dem att lägga sig till vattenledning, såvida de vilja ha sina lägenheter uthyrda. Dessa personer föra ganska obesväradt sina åsigter till torgs, men deras invänningar äro bästa beviset på vattenledningens förträfflighet, ty de bevisa att hyresgåsterna önska en sådan. Dessa vattenledningens fiender skulle naturligtvis icke teckna sig på de af reservanterna föreslagna listorna. Andra skulle af vanlig lojhet eller emedan de vilja ha sitt ord öppet efteråt underlåta att teckna sig. Och om sålunda få underskrifter erholles, skulle detta blifva det värsta vapen man kunde lemna vattenledningens fiender i händerna. Vattnet har sina fiender så väl som ljuset, men tal. trodde ej att några sådane funnes inom stadsfullmäktige, om också en och annan omedvetet går derus ärenden Hvad som mest gjorde att tal. antog det vattenledningen skulle bära sig, var den omständigheten, att han ännu aldrig bört talas om någon vattenledning, bland de många hundrade som funnes, hvilken ej burit sig. Ej ens gasverk, som dock förse med en vida mindre nödvändig vara, ha visat sig gå med förlust i längden. Liksom en enskild gör. vid en industriel anläggning, så borde staden skaffa sig dels anläggningskapital, dels driftkapital och för det senare mötte ingen svårighet. Detta vore en småsak; hvarför vill man då kullkasta hela saken? Stockholmarne sjelfva säga att dess vattedning är den stadens enda affär som bär sig; och bevis härpå vore att man på alla håll funderar på att från staden locka denna vinstbringande affär. — Man bör för öfrigt ej låta locka sig af det jubel, hvarmed ett uppskof påståtts skola bli helsadt, ej heller afskräcka sig af det hot, som både uttalats i offentligt tryck och i anonyma bref. Stadsfullmäktige stode i ansvar för efterkommande och kanska tillochmed för den närmaste framtiden, Hvad skulle de väl svara om de, glömska af lärdomarne från tidigare farsotsär, vid ett nytt sådant hörde frågan? Huru han I användt tiden? Man må ej göra som barn och glömma olyckan så snart den trädt bakom tiden. Den öfvertygelse om vattenledningens nödvändighet, som väcktes af koleran år 1853 kan åter väckas, och då hvilar ett tungt ansvar på stadsfullmäktige om intet blifvit gjordt. Hr Philipsson besvarade ett par anmärkningar af d:r Dickson och hr Lindström. Hr Hedlund nämnde att hans skrupler mot förhöjd taxering blifvit hälda sedan det visat sig att — — —