Göteborgsposten – 2 oktober 1868, sida 1

En dag mottog jag ordres Satt afgå i morgon kl. 4 med en afdelning till Buttra i Azimghur och att efter ankomsten anmäla mig hos min förman, hr Galusha Growl. Dagarne voro utomordentligt varma, dammet outhärdligt, men min enda tanke var att jag ständigt kom närmare. En pinsam telegrafdopesch stod beständigt för mina tankar: — Jag tror nog att vi äro i stånd att hålla ut ännu i tio veckor; qvinnor och barn äro under eskort sända till Agra; blott en är ännu .... Här slutade depeschen, telegraftråden hade blifvit afskuren. IIvilka marscher hade vi ej! De brända husen, de ödelagda fästena, de af rök svarta murarne och skorsstenarne mötte öfverallt blicken. Intet menskligt väsende var synligt med undantag af dem som hängde i träden vid vägkanten, omgifna af flockar af rofdjur och roffoglar. Då och då mötte vi sjuktransporter och officerare med depescher. — Inga underrättelser från Auripore? — Nej inga — det vill säga inga som man kan lita på. På bazaren i Cawnpore hette det att garnisonen gifvit sig och hade blifvit mördad; men hvarochen, som känner sir Denis Desmond och öfverste Tickler, tror alldeles icke derpå. Vi uppnådde Buttra, men den armåstyrka som legat der hade blifvit fördelad i flygande kolonner, som undersökte landet rundtomkring för att om möjligt stöta tillsammans med de upproriska, hvilka då ådagalade stor energi. Galusha Growl var en vänlig man med ett tempera