Göteborgsposten – 24 september 1868, sida 1

mond. En sak är jog i alla händelser viss på, och det är att ett ord från er skulle vara nog för att få henne att uppskjuta det. — Hvem talar om uvpskof? Du store Gud! Herr Brady, ni måsto verkligen taga er i akt för hvad vi säger. Jag trodde att jag kunde tala till er utan att precist behöfva välja och öfverviga mina ord. Jaså, ni tycker att jag borde vara den lyckligaste man i verlden. Ni skulle förmodligen -vilja vara i mina kläder. För öfrigt får jag tacka er för den kompliment ni derigenom gör min tillkommande hustru; men jag vill bedja er bebålla era anmärkningar för er sjelf. Gerald Desmond darrade af harm och hans ansigte såg på intet vis ut som en lycklig brudgums. Ehuru hans plötsliga angrepp på mig smärtade mig, gjorde jag dock våld på mig sjelf och sade intet, utan fortfor att tyst gå vid hans sida; han hade nu släppt min arm och gick, stödd mot sin käpp, ned mot kajen, hvarest båten från Anaxandrown låg och väntade på oss. — Jag kunde ha stor lust att u;pskjuta alltsammans en månad, ja ett år, mumlade han, eller tillochmed för beständigt. Det är e) alls trefligt att så att säga släpas ut ur ett lasarett för att vigas vid en dame som ej bryr sig det ringaste om .... — Gerald! för Guds skull, major Desmond, säg ej sådant — betänk likväl .... — Jag vet fullkomligt hvad jag säger, och gubben deruppe vet fullkomligt hvad han gör och att jag ej vågar sätta mig emot hans planer. Min kusin är en engel, det