Göteborgsposten – 24 september 1868, sida 1

206060. 0 VN 8 — tt hushålluingssällskapet gjort anmälan om t detsamma beviljadt anslag till folkskolan inder år 1869, hvilken anmälan öfverlemnales till folkskolekomitön för att deraf taga kännedom. Beträffande det af K. M. infordrade yttandet angående förslaget, att Albrektsunds canal skulle upplåtas till allmänt begagnande tan afgift, med åtföljande förfrågan om landsinget vore benäget att till vaktaren af denna canal årligen utbetala 200 rdr — hade becdningsutskottet atfgifvit sitt yttrande. Detta nnehöll framställning om att tinget skulle, ned gillande af förslager i öfrigt, anhålla, det vilkoret om ersättning till kanalvaktaren måtte förfalla. Såsom skäl härför anfördes bl; a., att personer funnos som voro villiga att åtaga sig kanalvaktarens skyldigheter blott mot att få begagna dennes bostad. Tingets beslut blef i öfverensstämmelse med beredningsutskottets förslag. Kgl. M:ts förfrågan, buruvida landstinget vore viliigt att bidraga ill skjutbanor för armåöens och skarpskyttekårernas gemensamma behof, bade varit föremål för forvaltningsutskottets behandling. Utskottet hade föreslagit att landstinget för skjutbanornas anläggande skulle för en gång bidraga med hälf ten af kostnaderna, dock högst med 1,000 rdr, samt med hälften af årliga ersättningen till jordegare, dock högst 150 rdr. Derjemte föreslogs, att, så vidt ske kan, skjutbanorna måtte anläggas på boställsmark, på det att årliga ersättningen måtte bli så ringa som möjligt. — Detta antogs. — Landtbrukaren Reimers anhöll, att i egenskap af öfverbefälhafvare för en af länets skarpskyttekärer få framföra samtliga dessa kårers tacksamhet för det fattade beslutet. Kom så i ordningen det inom divildepartementet uppgjorda förslaget angående skyldigheten ait bygga och underhålla större broar och färjor, i syftning att utsträcka detta besvär till alla dem, som enligt nu gållande bestämmelser erlägga kommunalutskylder. Detta förslag hade varit behandladt i en komite, hvilken afstyrkt bitall till förslaget, hvilket genom landshöfdingeembetet från civilministern meddelats landstinget. Utskottets afstyrkande grundades dels derpå, att vida större kostnader för byggandet och underhållet af dessa broar och tärjor skulle uppstå, ifall landstinget företoge dem, än om, såsom för närvarande, häradet har besväret sig ålagdt, dels derpå att kontrollen i förra fallet skulle bli svårare än det senare. Dessutom hade utskottet föreslagit, att de för besväret med dylika byggnader utgångne kostnader skulle uttaxeras i likhet med kommunalskatt på innevånarne i häradet samt tillagt, att för den händelse ifrågavarande skyldigheter skulle komma att åläggas landstinget, borde kostnaderna uttaxeras i enlighet med för kommunalutskyldernas utgörande i allmänhet bestämda grunder. Denna komit bestod af följande ledamöter: hrr Nycander, Rundbäck, Chr. Hansson, A. Andersson i Tingvall och Backelin. Häradshöfd. Svalander, som först begärde ordet, ansåg det orättvist att osverflytta skyldigheter, som enligt lag åligga vissa klasser, på en andra, utan att någon utlösning besämmes. Dessutom voro ordalagen i förslaget så vilseledande, att kronobetjeningen i länet enligt desamma följt helt olika grunder. Så hade i Göteborgs fögderi, der de största och flesta broar och färjor förefunnes, icke af kronofogden föreslagits att någon enda bro eller färja skulle komma under den i förslaget begagnade bestämmelsen 4gtörrev, medan i Oiousts och Tjörns fögderi hvarenda liten bro eller färja blifvit betecknad med detta predikat. Dessutom anmärkte tal. emot de båda senare punkterna af komittens förslag att euligt ett civilministerns cirkulår af år 1864 egde ej ens landstinget rätt att i frågor sådane som deuna ens uttala sina dvskningar, hvarföre det föreföll underligt att civilministern infordrat ifrågavarande ut atande. Haradsh. Berger tillstyrkte, att tinget ej skulle godkänna de föreslagna jörandringarne och att man skulle, på utskottets förslag om att kostnaderna för färjors och broars byggnad och underhåll borde inom häradet uttaxeras, tllämpa 1864 års bref, ty vämnde förslag vore alideles nytt, och kunde saledes icke behandlas af tinget. Prosten Eriksson och Andreas Eliasson i Tunge förenado sig i deuna åsigt. Hr ordf. ådagalade obebörigheten af att utskot AES