Göteborgsposten – 24 september 1868, sida 1

tet svarat på nägot som civilministern ej begärt yttrande om, och erinrade om att detta vore ungesär detsamma, som om tinget, då det nyss var fråga om skjutbanor, gifvit ett utlåtande om armåens organisation. Hr Rundhack försvarade utskottets utlåtande och yttrade sig för öfrigt i, vi tro fyra anföranden, mycket utförligt om en hel del som stod temligen långt på sidan om den föreliggande frågan. Häradsh. Berger erinrade om att de personer, på hvilka bördan enligt förslaget skulle komma att kastas, ej vore vid tinget representerade och att ett gillande af komit6ens lörslag skulle bevisa benägenhet hos tingets medlemmar att lägga sina skyldigheter på andra. Ingeniör Ahlenius önskade att man måtte betona det en förändring ej bör företagas ounat An i sorbindelse med ändring af vagunderhallningsskyldigheten, enär den uppkomna skilsmessan emellan underhållet af bioar och färjor samt vägar skulle vara svår att få borttagen. Vid framställd proposition antogs första punkten af förslaget. På den andra vägrades proposition (hvaremot hr Rundbäck eserverade sig) och den tredje förkastades af tinget. Utlåtande hade inkommit angående riksdagens framställning om åtgärder för svenska jordbrukets utveckling. Det utskott, som behandlat denna fråga, utgjordes af brr Gyllensvaan, Evers, Svalander, Ahlenius och Andreas Eliasson. Riksdagens förslag var af följande lydelse : 1:0) att riksdagen, för befrämjande dels och i främsta rummet af vattenskadade markers afdikning och torrlaggning, dels af den redan odlade jordens fullständiga grunddikning, ville, utölver det redan till norrland-ka länen lemnade anslag bevilja ett låneunderstöd af 5,000,000 rdr, att från och med år 1869 utgå under tio års tid med 500,000 rdr årligen; 2:0) att detta låneunderstöd, utgående till högst 2) af den beräknade arbetskostnaden, måtte få åtnjutas räntefritt under fem års tid med derefter inträdande återbetalningsskyldighet af !,, af kapitalet årligen, jemte löpande 5 proc. ränta å det oguldna kapitalet, samt ställas till samtliga landstingens förfogande, efter dem emellan skedd fördelning och under deras ausvarigbet såväl för arbetsplanernas uppgörande och utförande, som ock för kapitalets och räntans återgaldande till statsverket; samt 3:0) att riksdagen hos K. M:t måtte göra onderd. framställning, art K. M:t, på sätt lämpligast synes, ville fördela läneunderstödet mellan de olika landstingen samt låta uppgöra de närmare bestämmelser, som för dess utbekommande, användande och återbetalande kunde anses ändamålsenliga och betiyggande. Till de båda första punkterna af förslaget hade komitån tillstyrkt bifall. I afseende på den tredje hade utskottet hemställt, att anslaget måtte delas i bestämdt förhållande till folkmängd, hemmanstal och areal samt att det måtte åt landstinget öfverlemnas att bestämma de vilkor och törpligtelser, som för hvarje särskildt af de företag, som i den itrågavarande skrifvelsen omnämndes, borde uppställas. IIaradshöfd. Svalander hade inom utskottet reserverat Big emot de fattade besluten beträffande andra och tredje punkterna. Hr S. ansåg nemligen att anslaget skulle göra större nytta, ifall det uteslutande användes till afdikning och torrläggning af vattensjuk jord, enär för detta ändamål erfordrades flera krafters samverkan och vore ett nödvändigt vilkor för bättre jordbruk. Den redan odlade jordens förbättring borde osfverlemnas åt den enskildes företagsamhet. Reservanten ansåg vidare att det ej vore lämpligt att, som majoriteten i utskottet föreslagit, öfverlemna ansvaret för och kortrollen ö:ver användandet af de fsöreslagva lånemedlen åt landstinget, som ej sammanträlde oftare än en gång om året. Dessutom skulle pröfnirgen af undersokningarne och arbetsplanerna yuerligare försena erhällandet af lånen. Följden häraf blefve att antingen finge jordbrukaren ej åtnjuta de föreslagna fem ålens nämefftihet eller ock blesve landstinget nödsakadt att förskottera dessa medel. Att torrlägga vattensjuka ställen, och sådana, af stort omfång, funnes många inom lånet, vure ej möjligt utan att göra bufvudvattenafloppen fria. — Med anledning af allt detta föreslog reservanten att det ifrågasatta anslaget, hv.lket skulle enligt den af utskotet uppställda beräkningen uppgå till omkr. 220,009 rdr, måtte behandlas i enlighet med hvad som eger rum med andra medel som K. M:t anslagit till vattenaftappningar m. m., så att medlen skulle öfverlemnas till riksgålaskontoret, pröfningen af planerna ösverhmnas åt vägoch vattenbyggnadskåren, lånen otlemnas aferikszäldskontoret efter skedd pröfning och betalningen indriivas jemte kronoutskylderna. Hr Evers, alvenledes komicledamot, yttrade att komiten ansett, att de medel som blifvit föreslagna att utgå visserligen borde i främsta rummet användas för torrläggning af vattensjuk jord, men funnit att de afven borde användas till grunddikning. Om lävet blott uteslutande begagnade medlen till det förra ändamålet, skulle i anseende till den långa tid som då erfordrades avslagen till täckd-kning gå förlorade. Hvad beträffade medlens användande, hade man ansett att detta borde handhasvas af landstinget, emedan man