Göteborgsposten – 24 september 1868, sida 1

må vara, men, Toerence, jag kan försåäkra er att hon är allt för mycket englalik för att falla i min smak — hon är så kall som marmor, och aldrig har ett förälskadt ord till mig undsluppit hennes läppar. — Klockan fattas blott tjugo minater i elfva, major Desmond. De vifta åt oss från skeppet. Om ni så vill, skall jag fara ombord och meddela sir Denis och miss Butler att ni är sjuk. Han svarade mig ej, utan linkade åstad, och med den fullkomliga öfvertygelsen stt det måste vara något ovanligt som så kunde verka på honom och utomordeatligt bedröfvad för hennes skull, vandrade jag vid hans sida, beredd att erbjuda honom min arm, ifall han skulle stapplaDet var något inom mig som sade att jag borde yppa för honom, eller åtminstone för sir Desmond hvad jag tänkte; men jag liks m misstänkte mina motivers renhet och lät det bero så länge. Här gick således den man, som inom några ögonblick skulle stå vid sidan af Mary Butler och inför Gud och menniskor svärja att älska henne. — Om förlåtelse, sade båtsmannen och vidrörde sin hatt, men kaptenen säger att ni straxt måste komma ombord. Generalen är redan der och damerna och presten. — Nå, hvart skall du bän, du fransman! Stöt ifrån der — böj ned hufvudet. Båten passerade under bogsprötet på ett litet franskt fartyg, som jag observerat ute i viken och som arbetade sig upp till en plats vid kajen. Vid fallrepet stodo kaptea Window, sir Denis, gene